Ledare
SR måste värna opartiskheten
– annars är bolaget meningslöst
Erik Helmerson: Fallet Arndtzén visar att reglerna är obegripliga
Sveriges Radios Zlatan? Mellanösternkorrespondenten Cecilia Uddén.
Fredrik Sandberg/TT
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Det är, som man brukar säga, bra tv.
I en direktsänd intervju med Ungerns statliga kanal Mediaklikk går landets nyvalda statsminister Péter Magyar till frontalangrepp på – Mediaklikk. Inför intervjuaren lägger Magyar fram exempel efter exempel på hur kanalen favoriserat hans motståndare Viktor Orbán och missgynnat honom själv, inte sällan med direkta lögner.
Och så berättar han vad han ska göra: Stänga ”denna lögnfabrik” och, tillsammans med övriga partier och yrkesorganisationer, lägga grunden för oberoende och opartiska medier i Ungern.
Det är tidigt att ropa hej. Men efter åren med Orbáns ständiga angrepp på landets fria journalistik är Magyars ord som ljudet av vårvindar friska.
Så är detta bevis på Sveriges Radios vänstervridning? Nix igen.
Även i Sverige står public service högt på nyhetsplats. Sveriges Radios kulturredaktör Mårten Arndtzén, som tidigare omplacerades efter ett par tweetar där han tog politisk ställning, har nu lämnat Radiohuset. I stället ska han arbeta för högerdebattören Henrik Jönssons alternativmediesatsning 100%.
Jag är avlägset bekant med Mårten Arndtzén och ska inte fälla några omdömen om hans karriärbyte. Men vinterns turbulens måste bli en väckarklocka för Sveriges Radio.
Ni kanske minns kritiken från när beslutet fattades om att sätta Arndtzén i frysboxen fram till valet? Då hade det precis avslöjats att en av SR:s stora profiler, Cecilia Uddén, var en av flera medarbetare som skrivit på ett politiskt upprop till stöd för Gaza. Blev Uddén omplacerad till en tyst studio i källaren? Nix. Hon fortsatte idogt att rapportera från Mellanöstern.
Så är detta bevis på Sveriges Radios vänstervridning? Nix igen. Det är inte många år sedan ett antal SR-anställda skrev på ett upprop till stöd för den antirasistiska rörelsen Black lives matter. Liksom i fallet Mårten Arndtzén drog ledningen slutsatsen att de då inte kunde fortsätta bevaka frågor om rasism och diskriminering, och liksom han fick de andra uppgifter.
Det är lätt att dra slutsatsen att det inte är politisering som finns i kärnan av detta problem utan Cecilia Uddén. Är hon SR:s Zlatan Ibrahimovic: en opetningsbar stjärna som kan ta sig friheter andra i laget förnekas?
Sveriges Radio behöver inte ta ett kliv vare sig till vänster eller höger. Det bolaget måste göra är att värna sin opartiskhet som den sista droppen vatten.
SR måste ha plats för medarbetare som är både höger och vänster, kristna och ateister, AIK:are och Gaisare. Men det ska inte märkas i sändning. Så länge ateisterna blir ungefär lika sura på bevakningen av trosfrågor som vi kristna är allt fridens. Om det uppstår obalanser är det ett public service-företags plikt att rätta till dem – innan politiken tvingas göra det, som i Ungern.
Den som väljer att jobba inom public service måste också ha vett att sitta på händerna och inte i tid och otid springa runt och ”ta ställning”.
Och inte minst måste bolagen ha regler som är tydliga, gäller för alla medarbetare och som lyssnarna har en chans att begripa. I dag tycks det mest handla om vilken mellanchef man har och vilka regler som just den chefen sätter upp. Det är inte värdigt en institution som Sveriges Radio.
