SVT:s Guds gäng visar Staksets genomslag

Alla som har tagit del av Sebastian Staksets förvandlade liv blir berörda. Han har också under de senaste tio åren blivit en viktig ledare inom svensk kristenhet. Det är tydligt att han efter sitt möte med Jesus, visat en stor iver att leva ut sin kallelse, och hur han också söker bästa sätt att bli ett redskap i Guds hand. Där är han en förebild för alla – att frälsningen inte bara är uppbrott från ett gammalt liv – utan lika mycket till ett nytt liv.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

SVT har under sensommaren visat Guds gäng, som i stort är en mycket välgjord dokumentär i två delar om profilen Sebastian Stakset. Det spännande med formen är att den lämnar så mycket upp till tittaren att själv bedöma.

Tidigare i livet gjorde han sig skyldig till flera allvarliga brott. Efter mötet med Jesus har hans liv fått en helt annan riktning. Och det är inte bara Staksets liv som förvandlats. Vi får möta en rad personer som tillsammans med honom gått från kriminella miljöer till att bli del av Guds gäng.

1895 skrev Emil Gustafson, förkunnaren och författare inom Helgelseförbundet, några rader som är till god hjälp när man ska förstå en människas frälsning.

Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

I en del väckelsemiljöer har man betonat det radikalt stora som kan ske när en människa blir frälst. Från mörker till ljus. Från död till liv. Från modlöshet till framtid och hopp. Detta kommer också fram i dokumentären. Så mycket kan ske på mycket kort tid när Jesus visar sin nåd, befriar och vrider en människas liv rätt.

Men Emil Gustafsons perspektiv på frälsningen, som en process som tar tid, som går genom smärtsamma erfarenheter och tårar, ett steg i taget, kommer också fram.

För en väckelsekristen som ännu inte också landat i detta, måste Staksets tillkortakommanden på flera områden framstå som oerhört störande. I värsta fall kan besvikelsen över personer som kämpar med sitt liv även efter frälsningen, bli så stor att man tappar tro.

Sebastian Stakset, precis som alla som har mött Gud och bejakat Jesu verk i sitt liv, är inte bara frälst. Han håller också på att bli frälst. In i denna process bjuder Stakset inte bara Teodor Hultberg och hans fotografer, utan också oss tittare. Det är modigt.

Vi hör saker som stör. En ogenomtänkt syn på användande av våld för att skydda närstående blottläggs i de samtal vi får lyssna till. Vart tog Jesu ord i den enorma visionen om det nya livet byggd på berggrund i bergspredikan i Matteusevangeliet kapitel 5–7 vägen?

I det första avsnittet skildras en varm vänskap mellan de tidigare gängmedlemmarna som nu alla fått möta Gud på ett vackert sätt. Smärtan blir desto större mot slutet av dokumentären när Stakset får frågan om vad ”Det räcker!”-galan, i 3Arena mot vapenvåldet som samlade tusentals i slutet på januari i år, kostat honom. Han nämner att ett pris har varit vänskapen. Vi förstår att det första Gudsgänget har upplösts, det som var som ”en familj”. ”Var det värt det?” frågar Hultberg. ”Ja”, svarar Stakset till synes utan förbehåll. Många av oss önskar nog att Sebastian Stakset uttryckte drömmar som ännu mer gick i Jesu anda. Drömmar om försoning och vänskapsband som håller. Det är bra att han i en intervju med Dagen har förhoppningar om detta.

Stakset efter SVT-dokumentär: ”Jag vill inte ha konflikter med någon”

Aftonbladets Jack Hildén uttrycker i en kulturartikel sin besvikelse över att Stakset inte har blivit bättre än han blivit. Han lyfter också fram hur Stakset gärna pratar ”om guds kärlek på scen, men har svårt att koncentrera sig på vad hans barn säger, de sällsynta tillfällen då schemat tillåter att de ses.”

Den besvikelsen delar han nog med många. Men den springer ur en syn på frälsningen som just en händelse där allt som var totalt fel blir helt och hållet rätt – under en och samma dag. Hilldén tänker tyvärr precis så begränsat om frälsningen som en del väckelsekristna också kan göra.

Det är lätt att överskatta vad som ska hända i det ögonblick en människa blir frälst. Och samtidigt underskatta vad Gud kan göra under ett långt liv där han också håller på och frälser oss. Det är därför apostlarna skriver till sina församlingar, för att de ska bli det de redan är: Frälsta.

Det är inte enkelt att hänga med i Staksets olika svängar. Hildén har en viktig poäng i att man inte konstant kan ”ligga i vänsterfilen, att påbörja, genomföra, bränna ut sig och gå vidare.” Men det är samtidigt viktigt att se att Sebastian Stakset, om än ibland i för hög fart, är på väg någonstans.

Han började som väckelsepredikant som gav sitt vittnesbörd om vad Gud kan åstadkomma. Han har startat boenden för utsatta kvinnor genom Heart of evangelism. Församlingsplanteringsinitiativ har tagits. SVT nyheter visade också i april 2024 hur han rest många gånger till Ukraina för att bidra till ett sjukhus där.

Arbetet med ”Det räcker!”-galan visade också med all tydlighet att Stakset är en person som kan bilda opinion och skapa hopp i en för Sverige helt avgörande framtidsfråga. Med sig fick han drottning Silvia, statsministern, partiledare, centrala ministrar, berörda myndighetsledare, kulturpersonligheter, sångare och musiker, förutom många av kyrkans ledare.

Stakset når ut till delar av samhället med vittnesbördet om evangeliet dit de etablerade kyrkorna sällan når. Han har gått från att vara evangelist och predikant till att också bli en opinionsbildare och samhällsaktör. För detta viktiga arbete behöver han få kyrkornas erkännande och stöd. Det är få kristna profiler som har samma genomslagskraft som Stakset fått i det offentliga bruset. Bilden av kyrkan breddas på förtjänstfulla sätt.

Men han är också en människa på väg, och det är viktigt att all den verksamhet som ivrigt påbörjas också får en ansvarsfull och hållbar fortsättning. Här behöver Stakset själv, som alla andra ledare, vara omgiven av kloka, erfarna personer som kan säkra att frukten av arbetet smakar gott i breda kretsar och på såväl kort som lång sikt.

Hans ställning som ledare i en fristående kristen organisation, byggd runt honom som person, är en form som ofta har visat en stor sårbarhet. Detta blottläggs delvis i dokumentären. För det kristna vittnesbördet vore det en styrka och en trygghet om man kom till rätta med denna svaghet.

Öyvind Tholvsen: Bred bibeltro förtjänar en mer hederlig analys