Felicia Ferreira: 
Birger lämnade aldrig Dagen

Felicia Ferreira Felicia Ferreira Felicia Ferreira Chefredaktör

Dagens chefredaktör

När jag tänker på Birger Thureson tänker jag förstås på journalisten, författaren och publicisten. På den skarpa pennan och det starka rättspatos som präglade så mycket av hans gärning.

Men jag tänker också på mejlen. De många mejlen.
De kom med jämna mellanrum. Efter en ledare han uppskattat, ett pressetiskt ställningstagande, en lyckad rekrytering eller helt enkelt efter att han läst en tidning som han tyckte att vi hade fått till särskilt bra.
”Jag gläds åt Dagens utveckling. En bra tidning man inte vill vara utan. Grattis, bra jobbat!”, skrev han för inte så länge sedan.
En fredag hade han gått igenom tidningen ”lite extra noga” och skickade en spontan applåd till Dagens chefer: ”Så bra. Helheten, och de enskilda delarna.” Och så avslutade han: ”Ni och era medarbetare gör ett kanonjobb. Tack!”
Det var typiskt Birger.

Han hade själv haft viktiga publicistiska uppdragen på Dagen och visste precis vad arbetet krävde. Men han var inte en tidigare medarbetare som på avstånd berättade hur mycket bättre allt varit förr. Tvärtom följde han nyfiket Dagens utveckling, gladde sig åt framgångar och tog sig tid att uppmuntra dem som nu bar arbetet vidare.

På många sätt lämnade Birger aldrig Dagen. Bandet sträckte sig tillbaka till början av 1970-talet, när han var ung reporter på tidningen. Och det höll i sig. Så sent som sommaren 2022 stod Birger och hans hustru Ulla, båda fyllda 80, på pingströrelsens sommarkonferens Lapplandsveckan och sålde Dagen. Det säger något om trofastheten och kärleken till tidningen.

Som ung fick Birger den märkliga och livsavgörande hälsningen att Gud skulle ”vässa hans penna”. Pennan kom att användas flitigt. Till journalistik, opinionsbildning och ett stort antal böcker. Till försvar för det fria ordet och till berättelser om människor som annars riskerade att inte bli sedda.
Men den vässade pennan användes också till några enkla rader till mig som Dagen-chef som ibland kunnat känna uppdragets tyngd: Jag såg vad du gjorde. Det var bra. Fortsätt.

Han fortsatte att läsa, bry sig, uppmuntra och engagera sig. Och nu när han har lämnat oss finns något av honom ändå kvar här i tidningens historia, i hans texter och hos oss som fick ta emot hans generösa uppmuntran.
En vass penna kan lämna djupa avtryck. Men ibland gör några vänliga rader det också.

Vi är många som kommer att sakna hans namn i inkorgen.

Journalisten och författaren Birger Thureson är död