Ledare

Det är inte en svaghet att
be om ursäkt, Håkan Juholt

Erik Helmerson: Påhoppet på Ranstorp är paradexempel på oetisk debatt

Håkan Juholt inför premiären av dokusåpan ”Spelet”.

Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Den 22 juli hade femton år gått sedan det värsta terrordåd som drabbat Skandinavien. Det var då som högerextremisten Anders Behring Breivik först lät en bomb explodera i regeringskvarteren i Oslo och därefter begick sitt massmord på 69 människor på det socialdemokratiska ungdomslägret på Utøya.

Håkan Juholt, före detta S-partiledare, uppmärksammar årsdagen på sin Facebooksida. Och han gör det genom att påminna om sitt eget sommarprat och med ett angrepp på en svensk debattör: ”I alla möjliga medier konstaterande den sk terrorexperten Magnus Ranstorp, att det var al-Qaida som låg bakom”, skriver Juholt, ”men det var en blond norsk man”.

Anklagelsen är inte ny, men den har dementerats många gånger. Sanningen är att Ranstorp visserligen i medier pekade ut terrorgruppen al-Qaida – men att han gjorde det direkt efter Oslobomben. Så snart fakta om Utøya började komma fram ändrade han sin bedömning.

Detta är för de flesta välkända uppgifter. Ranstorp påpekar dem i ett svar på Juholts sida. Juholts respons: ”Vi är de människor vi är. Också vi som lever i offentligheten. Inget kan ändra på det.”

Detta är inte sant. Ofta är vi de vi väljer att vara. 

Ibland hamnar vi snett i vår debattlusta. Vi är bara människor.

Alla debattörer värda namnet vet att ett sätt att skapa intresse för ett inlägg är att gå från sak till person, ibland genom att skapa en konflikt som inte finns och påklistra motdebattören egenskaper den inte har. Det är en svår frestelse att försöka lyfta sig själv och sin egen betydelse genom att trampa ner en annan människa.

Ibland hamnar vi snett i vår debattlusta. Vi är bara människor. Att då ändra sig, backa och be om ursäkt är ingen svaghet utan en styrka och en kristen dygd. Håkan Juholt fick chansen när Magnus Ranstorp påpekade vad som var sanningen om hans agerande den 22 juli 2011. I stället svarar Juholt alltså: ”Vi är de människor vi är. Inget kan ändra på det.”

Men det är klart att vi kan ändra oss. Frågan är om vi vill och vågar. Det innebär att vi förlorar en och annan debattpoäng. Å andra sidan vinner vi mycket, mycket annat.