Ledare
Bred bibeltro förtjänar en mer hederlig analys
Öyvind Tholvsen: Kyrkoherde Hillevi Uddenfeldt utgår från märklig teologisk argumentation i sin kritik
Dagens ledarsida har också kritiserat Boken om hopp-kampanjen. Men Maria Magdalena församling försöker i ett inlägg på Facebook få kritiken att drabba orimligt många.
Montage/Natanael Gindemo
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Maria Magdalena församling på Söder i centrala Stockholm går hårt ut mot andra trossyskon i ett inlägg på sin Facebooksida strax innan helgen. Om kyrkoherden Hillevi Uddenfeldts målsättning var att få uppmärksamhet så har hon lyckats. Om hennes mål däremot var att som herde visa på en bredare, mer samlande blick och ett ledarskap som känner till teologiska nyanser så är svaret nej, hon lyckades inte.
Kampanjen som syftar till att dela ut Nya testamentet i versionen Boken om hopp till alla Sveriges hushåll har mött kritik i många sammanhang. Också här på Dagens ledarplats har vi visat skepsis till arbetets form och innehåll. Utgångspunkten för vår skepsis har varit att entreprenörerna bakom inte har lyssnat in den breda kyrkligheten i sin stora iver i att fullfölja sin vision.
Bland de som kritiserat initiativet finns mängder av församlingar som har en hög syn på Bibeln som Guds ord. Där finns också tidningen Dagen som tillhör den stora, breda Lausanneevangelikala rörelsen som uttrycker att Bibeln är Guds ord genom människors ord i historien. I Lausannedeklarationen bekräftar vi ”vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.”
Denna rörelse är dessutom mycket ekumenisk och samlar församlingar, organisationer och samfund som är pingstvänner, baptister, reformerta och icke minst många lutheraner. För en påläst teolog är inte detta fundamentalism. Fundamentalismen har andra kännetecken än de som lyfts fram i församlingens inlägg. Bara för att några, likt Per Ewert som hon nämner, argumenterar för en klassisk äktenskapssyn, gör inte det dessa till fundamentalister.
Det är också oerhört märkligt att ta det faktum att Folkbibelns översättning används inom en rörelse som ett bevis för att någon är fundamentalist. I den breda kyrkligheten brukar man betona att det är klokt att läsa olika bibelöversättningar. Varje översättning av Bibeln är i en mening en tolkning av den. För att förstå bibeltexternas ursprungliga mening behöver man därför lära sig de språk den skrevs på. För alla som inte har den kunskapen är det bra att läsa flera översättningar.
Det är också oerhört märkligt att ta det faktum att Folkbibelns översättning används inom en rörelse som ett bevis för att någon är fundamentalist.
Om Hillevi Uddenfeldt och Maria Magdalena församling har en annan syn på rikedomen med olika bibelöversättningar, så är det en avvikelse från ett trovärdigt och genomtänkt förhållningssätt till olika bibelöversättningar. Här finns Folkbibeln som ett av flera alternativ, där varje översättning alltså bygger på sina principer, som så klart gärna får diskuteras.
Att dessutom insinuera att antalet böcker i Bibeln av Folkbibeln reducerats från 77 till 66 är inte heller särskilt hederligt av Uddenfeldt. För läsare med basal kunskap om Bibelns kanonhistoria framstår detta som märkligt. Vilka protestantiska kyrkor anser inte att Bibeln har 66 böcker? Det hör till ovanligheterna att en bibel i ett protestantiskt sammanhang ges ut med 77 böcker, vilket vissa versioner av Bibel 2000 har. Det förmodar jag att Uddenfeldt också vet.
Och så till det mest uppseendeväckande påståendet: att antyda att de som betraktar Bibeln som Guds ord skulle mena att de tror på Bibeln på samma sätt som de tror på Gud. Detta anser hon skulle göra tron på Bibeln som Guds ord till hädelse. Det är att tillskriva trossyskon en uppfattning de inte har.
Jag förmodar att Uddenfeldt någon gång har yttrat att hon tror på vetenskapen. Det har undertecknad också gjort. Självklart är inte det hädelse att påstå något sådant. Det handlar bara om vanlig grundläggande semantik. Samma ord kan ha två betydelser. Kyrkan tror på Bibeln som Guds ord, men denna tro är väsensskild från tron som riktar sig till den treenige Guden själv i bön som gensvar till Guds inbjudan till gemenskap.
Vi som kyrkor och kristna ledare ska kunna kritisera varandra. Men att benämna den andras ståndpunkt i en så grundläggande fråga som bibelsyn som hädelse är att gå för långt.
I andra sammanhang har Svenska kyrkan på lovvärda sätt gått före i att lyssna till människor i ögonhöjd. Att de i vissa sammanhang gör undantag för just personer som har en mer ”all in”-syn på trons liv, där Svenska kyrkans företrädare tillåter sig att ta en ovanifrån och ner-attityd, är sorgligt. Vi såg tendens till detsamma i uttalanden om unga som möter Gud genom internet som Hillevi Uddenfeldt också såg behov av att varna för, efter att samtalet om en Jesustrend började komma i gång förra året.
Sverige har en rik ekumenisk tradition. Denna gestaltas ofta inte bara nationellt, utan också lokalt. Runt om i landet möts präster och pastorer för förtroendefulla samtal och gemensamma initiativ i såväl socialt arbete som ekumeniska gudstjänster. Hur det ser ut i Stockholm med de förtroendefulla samtalen vet jag inte. Att det behövs verkar uppenbart. Just i Stockholm växer dessutom många nya församlingar fram, ofta med en stark internationell prägel. En del av dessa kan också ha en syn på Bibeln som bör diskuteras och ifrågasättas. Kristna sammanhang med en fundamentalistisk bokstavstro som ofta gör exklusiva sanningsanspråk är något som också Dagen gärna ställer kritiska frågor till.
Det är lovvärt att Maria Magdalena församling har för avsikt att bjuda in till samtal under hösten under temat bibelsyn. Hoppas bara då att de nyanser och den redlighet i beskrivning av människor med annan uppfattning som bör prägla ett öppet samtal i ögonhöjd, också där får komma till uttryck.
