Det enda som kan stoppa migranterna är mer frihet

Erik Helmerson Erik Helmerson Erik Helmerson Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen

Det tycks som att flyktingkrisen på Ceuta, den spanska exklaven i Marocko, har ebbat ut. Åtminstone för nu.

Enligt spanska myndigheter var det så många som 60 000 människor som plötsligt bestämde sig för att ta sig till Ceuta inom ungefär ett dygn. De flesta simmade från Marocko. Hur många som dog på vägen är ännu oklart, siffran varierar mellan elva och drygt 70. Nästan alla tycks redan ha återvänt.

Det har redan diskuterats mycket vad som fick migranterna att bege sig mot Ceuta. Handlade det om ett beslut i Spaniens högsta domstol som innebär att människor som kommer sjövägen till Spanien inte omedelbart får avvisas? Handlade det om att Pedro Sánchez, Spaniens premiärminister, nyligen var på besök i Algeriet som ses som en rival till Marocko?

Var det bara en styrkedemonstration från den marockanska sidan, ett försök att visa att om Spanien och Europa blir för besvärligt är det enkelt för länder som Marocko att släppa på gränsbevakningen? Körde marockansk polis rentav migranter till gränsen? Handlade det om ryktesspridning på sociala medier, var flyktingsmugglare inblandade?

Högerlutande politiker och kommentarer har lagt skulden på Spaniens regering och hotat med att utesluta landet från Schengensamarbetet och EU:s öppna gränser. Mer vänstersinnade pekar på att Europas hårda flyktingpolitik skapat ännu en katastrof där flyktingar dör i Medelhavet.

Radikala röster har också höjts om att Spanien överhuvudtaget inte har rätt till Ceuta – det är bara en koloni som borde lämnas tillbaka. (Det stämmer för övrigt inte. Ceuta är en autonom spansk stad med EU-medlemskap, ett demokratiskt parlament och en jämn fördelning mellan kristna och muslimer).

Den allra viktigaste aspekten tycks alla hittills ha glömt. Vad är grundorsaken till att tiotusentals människor plötsligt släpper allt och sätter sig i rörelse mot Europa?

Svaret finns i intervjuerna med några av migranterna.

”Allt i Marocko är så dåligt”, säger Adil som intervjuas av SVT. ”Folket, landet, allt.” Han ser ut att vara i sextonårsåldern och kommer att försöka ta sig till Europa ”igen och igen”.

I New York Times intervjuas byggjobbaren Mohammed Kinani, 21: ”Jag försökte jobba och tjäna mitt uppehälle, men det finns inget I Marocko för mig”, säger han. ”Om jag inte lämnar det här landet finns inget som kan rädda mig.”

Expressen har talat med Abdulahdi Emziln, 30, som såg på Facebook hur tiotusentals marockaner var på väg mot Ceuta. Han tog med sig fru och dotter och simmade till den spanska exklaven: ”Jag vill ge min treåriga dotter en bättre framtid så att hon kan gå i skolan och plugga vidare och att jag skulle hitta ett jobb som ger oss ekonomisk trygghet.”

Erik Helmerson: Var är de muslimska debattörer som kräver ett demokratiskt islam?

Marocko klassas enligt organisationen Freedom house som bara ”delvis fritt”. Det hålls parlamentval, men kung Muhammed VI ”behåller full dominans” och många medborgerliga rättigheter är ”i praktiken begränsade”.

På den kristna organisationen Open doors lista över länder där kristna förföljs och diskrimineras på grund av sin tro kommer Marocko på plats 23 från botten.
Konvertiter kan enligt Open doors ”möta enorm press” bland annat våld. ”De riskerar även att förlora sina jobb.” I landet är det olagligt att ”rubba en muslims tro”, vilket gör det mycket riskabelt att samtala om andra religioner än islam.

Det är där vi står. Det är så livet är – inte bara i Marocko, utan i otaliga länder i Afrika, Asien och Sydamerika. Korrupta regimer, diktatorer, islamistiska despoter och terrorgrupper gör livet till ett helvete för sina medborgare och lämnar den som vill förbättra sitt liv med en enda möjlighet: att fly till de västliga demokratierna.

Det är inte ”västlig kolonialism” som är huvudorsak till att Adil, Mohammed och Abdulahdi riskerar allt för att fly. Marocko invaderades av araberna på 600-talet och har sedan dess styrts av arabiska dynastier. Bara under första halvan av 1900-talet var landet under kolonialstyre.

I dag är demokratisering, mänskliga rättigheter – som yttrande- och religionsfrihet – och fungerande marknadsekonomi det enda sättet att ge Marockos och grannländernas befolkning ett värdigt liv. Ett liv där de inte hela tiden måste spana efter första bästa chans att rafsa ihop hela familjen och bege sig norrut.

Erik Helmerson: Jo, Malm och Thunberg – västvärlden är faktiskt good guys

Det betyder inte att väst passivt kan betrakta flyktingtragedier som nu kring Ceuta. Vi har en moralisk plikt att med varaktigt bistånd både bekämpa fattigdom, lätta människors lidande och, inte minst, understödja prodemokratiska processer och organisationer.

Det är inte hållbart att den som vill fly undan nöd och förtryck rent fysiskt måste ta sig till europeisk mark för att söka asyl. Systemet är människofientligt på så många sätt och måste på sikt ersättas med en fungerande och generös modell för kvotflyktingar och fungerande arbetskraftsinvandring.

Men framför allt är det en sak som krävs: frihet. 

Jakob Norrhall: Ju mer jag förstår hur världen blir till, desto tydligare ser jag Guds verk