Socialdemokraternas åsikt om samkönade vigslar är rena kaoset

Nu har det hänt. I en motion, lika väntad som Kalle Anka på julafton, föreslår Jesper Eneroth, ledare för Socialdemokraterna i Svenska kyrkan, att 2009 års ordning i vigselfrågan avskaffas. Dagens ordning, där präster själva får välja om de vill viga samkönade par eller inte, ska bort. Bakom motionen står även Centerpartiet, De gröna i Svenska kyrkan, Vänstern i Svenska kyrkan och Öppen kyrka – en kyrka för alla. Tillsammans utgör de en majoritet i kyrkomötet.

Jakob Norrhall Jakob Norrhall Jakob Norrhall Präststudent och gästkrönikör

Präststudent och vikarierande ledarskribent på Dagen

”Det vi konkret vill att motionen ska leda till är att det inte längre ska vara en oklarhet i Svenska kyrkans äktenskapssyn”, säger Eneroth, som vill att kyrkan tydligt slår fast var den står. Även om Eneroth säger att ”vi ger oss inte in i enskilda prästers egna tankar och uppfattningar” är det tydligt var S står i frågan om man läser mellan raderna:

”Svenska kyrkan ska inte längre behöva leva med otydlighet i denna fråga. Kyrkan har en gemensam ordning för äktenskap och vigsel, och den ordningen omfattar par av samma och olika kön.”

Att Eneroth tycker så här är ingen chock. Frågan var inte om, utan när, motionen skulle lämnas in. Men varför kommer den först nu?

Ett liknande förslag om att neka blivande präster som inte vill viga samkönade föll när frågan debatterades 2022. Men i våras hotade Eneroth med att ”vi kommer agera” om ärkebiskopen inte ändrar 2009 års ordning. Socialdemokraterna fick i stället år 2025 igenom en motion där församlingar skulle ges möjlighet att neka anställning för präster som inte ville viga samkönade.

Kyrkostyrelsen utredde därefter hur detta stod sig arbetsrättsligt – då som en konflikt mellan religionsfriheten och diskriminering – vilket ledde fram till ett riktlinjedokument som publicerades den 10 juni 2026. 

Sen blev det rörigt. När Wanja Lundby-Wedin (S), kyrkostyrelsens vice ordförande och därmed den högsta politiska företrädaren inom kyrkostyrelsen, intervjuades av Dagen framkom det att man inte varit så ärlig med, eller medveten om, riktlinjernas förhållande till 2009 års beslut.

När hon ska förklara hur det hela hänger ihop är det inte lätt att förstå. Först säger hon bestämt att det inte är en ändring av den linje som stakades ut 2009, sedan: ”Jag måste ärligt säga att jag inte har tänkt: Är det här ett steg vidare från det beslut vi tog 2009?”, för att till sist hävda att ”med de nya riktlinjerna blir det möjligt att göra ett avsteg från beslutet 2009” – allt i samma intervju. 

Samma dag som intervjun publicerades, den 28 juli, kom motionen in, enligt kyrkokansliet. Fem dagar efter att den förvirrande intervjun genomfördes.

Det går inte ihop. Om det inte var Socialdemokraternas intention att ändra ordningen redan förra året är det minst sagt illa att de inte haft koll. Det står rakt och tydligt i 2009 års motion: man ska inte få nekas tjänst på grund av sin äktenskapssyn.

Eller så har S, vilket är ännu värre, försökt mygla in ändringen genom att hävda att frågan är juridisk. Lundby-Wedin råkade försäga sig och tvingade partiet att lämna in motionen för att rädda situationen.

Eller, vilket är det troliga svaret, så har S väntat på att få tillräckligt mycket stöd av övriga nomineringsgrupper för att äntligen få sin vilja igenom, vilket otursamt nog skedde först efter Lundby-Wedins förvirrande intervju. 

Visst är det tröttsamt? Att man inte bara kan säga som det är?

Nå. Motionen är välkommen. Nu vet vi vad som faktiskt diskuteras.

Men så tydligt var det inte när riktlinjerna togs fram. Då framstod allt som blott en juridisk analys, med arbetsrättens tolkning som huvudfråga. Centralt för dokumentet är avvägningen mellan religionsfrihet och diskrimering av samkönade par.

Kruxet? Var gränsen ska gå mellan å ena sidan intresset av att motverka diskriminering på grund av sexuell läggning, å andra sidan intresset av att skydda den enskilda prästens rätt att på grund av sin religionsfrihet få ha en äktenskapssyn som inte är förenlig med vigsel av samkönade par.

Lösningen? Varje församling ska genomföra så kallade ”proportionalitetsbedömningar” i varje enskilt fall, menar kyrkostyrelsen.

”Grundbeslutet från 2009 är inte att skydda den enskilde prästens religionsfrihet”

Hur ska dessa proportionalitetsbedömningar göras, kan man undra? Det är proportionerligt när man bedömer att det är det, svarar hon.

Inte konstigt att de till slut valde att vara ärliga. Den kyrkoherde som rakt och tydligt kan förklara när och hur Lundby-Wedins formulering skulle omvandlas i konkret handling finns antagligen inte. Därom kan man enas med Eneroth, som i sin motion skriver att ”Dessa kompromisser har skadat och kommer fortsätta skada både Svenska kyrkan och den enskilda människan om det får fortgå.”

Nu är frågan ärligt ställd. Äntligen kan den diskuteras utifrån vad detta egentligen handlat om från början: Ska alla präster viga samkönade par eller inte? Frågan är politiskt och teologiskt laddad. Vissa frestas göra den till en juridisk fråga, som i riktlinjerna. Men det är en farlig frestelse.

Kyrkostyrelsens anlitade juristbyrå fann det juridiskt hållbart att låta intresset av att motverka diskriminering väga tyngre än prästens religionsfrihet – men en second opinion beställd av Svensk pastoraltidning nådde motsatt slutsats. 

S-motion: Slå fast att Svenska kyrkan
inte har två äktenskapssyner

Inte så märkligt: Religionsfrihetens gränser är otydliga även i paragrafernas stelbenta värld. Vill du stresstesta din lokala jurist räcker det att fråga: Var går gränsen för religionsfriheten? Inte ens Europadomstolen vill svara helt exakt. I domar om artikel 9 i Europakonventionen lämnar den ofta åt varje land att avgöra sin egen gräns, via den så kallade bedömningsmarginalen. 

Frågan handlar inte om arbetsrätt. Kyrkan har fått och lär fortsätta få tvinga präster till den ena eller andra hållningen, som man gjort förr i kvinnoprästfrågan. Det här handlar om vilket samfund Svenska kyrkan vill vara.

Skönt då att det inte görs genom en byråkratisk fint, utan genom demokratiskt förankrade debatter under höstens nästkommande kyrkomöte.

Erik Helmerson: Det enda som kan
stoppa migranterna är mer frihet