Ulf Sundkvist: Rädslan bygger inga broar

Mötte honom utanför Ica en kall kväll mellan jul och nyår. I ena handen hade han en påse med tomburkar, i den andra några mynt. Ansiktet rödflammigt, kläderna slitna och smutsiga. Han tiggde och bad; några mynt bara, snälla! Men hans bön nådde liksom inte fram. Gruppen framför mig gick förbi, in i affären för att fylla förråden igen. Upptäckte då till min fasa att jag var på väg att göra samma sak, men rösten i hjärtat väckte mig ur likgiltighetens mörker.