Vägen till upprättelse går via bekännelse, ånger och förlåtelse

Esther Flores Sedman Esther Flores Sedman Esther Flores Sedman Opinionsredaktör

Opinionsredaktör på Dagen

Nyligen publicerade Dagens Nyheter en brevväxling mellan de tidigare partiledarna Håkan Juholt (S) och Anna Kinberg Batra (M) som bägge tvingades avgå efter förbrukat förtroende. I breven tar de på sig visst ansvar för hur de hanterade efterspelet men verkar inte känna ånger över de felsteg som utlöste kriserna.

I no regrets-samhället finns inte mycket av ånger eller syndabekännelse. Det handlar mer om att försonas med det som blev. Att dra lärdomar av och komma ur erfarenheten starkare. 

Under påsken som just passerat är vi många som läst om när den uppståndne Jesus visar sig för sina lärjungar. Tredje gången möter han särskilt Petrus. Även han en ledare som föll när han upprepade gånger förnekat sin Mästare.

Med vår tids cancelkultur hade Petrus karriär troligen varit över. Sveket mot uppdragsgivaren fick inte samma spridning där och då men i dag hade hans förnekelse snabbt gått viralt, och han hade riskerat att bli socialt utfryst, cancelled. Inte ens en offentlig pudel hade räddat honom från allmänhetens icke-förlåtande dom.

Emma Audas: Frihet kräver att du säger nej till dig själv

Petrus var inte sämre än de övriga lärjungarna men han föll hårdare. De hade alla flytt när Jesus greps men Petrus hade tidigare bedyrat inför Jesus och de andra att även om de kom på fall så skulle minsann aldrig han göra det. Han skulle inte bara gå i fängelse utan även ge sitt liv för Jesus. Eller? invände tuppen.

Vid Tiberiassjön frågar Jesus nu Petrus, inför de andra, om han älskar honom mer än de gör. Man kan tycka att Jesus är onödigt okänslig men frågorna, som inte handlar om Petrus misstag utan om hans hjärta, ger honom den läkedom han behöver. Med oändlig kärlek och matematisk symmetri nollställer Jesus, han som är både nåd och sanning, Petrus synd. Och för varje fråga vidgar Jesus sin lärjunges uppdrag.

Du vet att jag har dig kär, svarar Petrus bedrövad, eller kanske viskandes. Tyngd av skuld och skam verkar han inte längre kunna ta så stora ord i sin mun. Och här finns nyckeln till upprättelse. I ångern. I ödmjukheten. Petrus grät bittert när han fick syn på sin synd.

Den här berättelsen visar att Petrus inte fick förnyat förtroende för att han krishanterade sitt fall väl. Vägen tillbaka gick via bekännelse, ånger och förlåtelse, där de två sistnämnda nästan helt saknas i vår samtid. I Jesu efterföljelse behöver kyrkan förmå att vara den läkande miljö och förebild där bekännelse och ånger leder till förlåtelse och upprättelse. Där även fallna ledare, likt Petrus, i slutändan kan bli den klippa som Jesus bygger vidare sin kyrka på.

Erik Helmerson: Berättelsen om Emmaus lär oss att vandra med Kristus