Ledare
Är Iran verkligen närmare frihet och demokrati än före kriget?
Erik Helmerson: Man kan bara lita på Trump när han säger ”America first”
I allas fokus.
Julia Demaree Nikhinson /AP/TT
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Det kallas ”galningteorin”, the madman theory. Den italienske maktteoretikern Niccolò Machiavelli (1469–1527) konstaterade att det ibland kunde vara ”en mycket klok strategi att simulera vansinne”. Kontentan var att en irrationell, ”galen” makthavare kan göra sina motståndare så oroliga och förvirrade att de går med på sådant som tidigare var otänkbart: ”Man vet ju aldrig var en sådan där kan ställa till med!”
USA:s president Richard Nixon försökte tillämpa den under åren kring 1970 gentemot både Nordvietnam och Sovjetunionen – och Donald Trump tycks gå i sin företrädares fotspår.
Visar vapenvilan med Iran att han har lyckats? Ja, om man lyssnar på journalisten Eli Lake på den oberoende alternativa mediesajten The Free Press: ”Trumps strategi fick iranierna att blinka först”, skriver Lake och listar vad han ser som amerikanska och israeliska framsteg under bombkriget mot Iran:
Landets flotta är borta, robotbaser förstörda, militärindustrin sönderslagen och makteliten är till stor del död. Irans bundsförvanter Ryssland och Kina har knappt lyft ett finger till dess försvar. Samtidigt har de arabiska grannarna stärkts i sitt stöd till USA och sin acceptans av Israel. ”Regimen har aldrig varit fattigare, svagare eller mer isolerad.”
Så långt Eli Lake. Och en sak är säker: Alla nyheter som är dåliga för en islamistisk, diktatorisk terrorregim som Iran är bra för omvärlden.
Den enda gång vi kan vara säkra på att Trump talar sanning är när han säger ”America first”.
Samtidigt: Hur mycket bättre ser situationen ut för Irans folk än före kriget? Sitter regimen verkligen lösare nu? Hur mycket närmare är landet demokrati, religionsfrihet och respekt för mänskliga rättigheter? Hur mycket friare är Irans kvinnor?
Och hur kändes det för iranierna när USA:s president, timmarna före vapenvilan, hotade med att utplåna hela den iranska civilisationen?
”Den amerikanska militären uppnådde vartenda mål efter planen”, sa USA:s krigsminister Pete Hegseth på onsdagen. Då står det klart att regimskifte och demokratisering aldrig var ett mål, liksom inte heller i Venezuela när USA i januari grep diktatorn Nicolás Maduro. Då, liksom nu, tycks det primära målet hela tiden ha varit oljan. Om Irans folk vill bli befriat får de ordna det själva, Trumps intresse kommer snart att ha flyttats långt bort, kanske tillbaka till den berömda lyxrenoveringen av Vita huset.
”Donald Trump menar alltid vad han säger”, lyder en fras som ofta upprepats. Det är nonsens. Bara under kriget har hans uttalade mål för bombningarna ändrats flera gånger. Den enda gång vi kan vara säkra på att han talar sanning är när han säger ”America first”.
Den kommande tidens förhandlingar om en permanent fred kommer att bli komplicerade, för att tala i underkant. Parterna står miltals ifrån varandra. Båda sidor utropar seger, den iranska regimen sitter där den satt och i Israel undrar man vad man egentligen vunnit på konflikten.
Det är samma fråga som amerikanerna och hela världen kan tvingas att ställa framöver. Var det värt det?
