Gästkrönika
Ogrundade akademiska påståenden om att Jesus aldrig existerat stör mig
Det väsentliga för en historiker måste rimligen vara vad som var så speciellt med Jesus, skriver Dick Harrison.
Den lilla rörelsen från Galileen blev en världsreligion: ett kärleksbudskap som appellerar till 100 procent av mänskligheten har större chans att triumfera än sekter som medvetet exkluderar sig från omvärlden, skriver Dick Harrison.
iStock
När jag inledde min verksamhet som krönikör i Dagen för ett år sedan var det med en artikel om det svenska Jesusförnekandet. Påfallande högljudda röster i Sverige, även inom det akademiska fältet, brukar tidvis hemfalla åt raljerande och vetenskapligt ogrundade påståenden om att Jesus aldrig har existerat. När jag nu läser krönikan igen slår det mig att det är just sådana spörsmål som oftast kommer i fokus när jag är ute och föreläser om personen i fråga, vilket jag gör ofta. Och det stör mig. Det väsentliga, även för en historiker, måste rimligen vara vad som var så nytt med Jesu verksamhet, och varför vad som började som en liten rörelse i en galileisk avkrok utvecklades till en världsreligion med miljarder troende. Alltså: vad, enligt en historieprofessor, var så speciellt med urkristendomen?
