Är Jesus Kristus himlens budskap till mänskligheten om att allt ska bli bra till slut? Finns det en gudomlig famn att vila i fram till dess? När baksidestexten lovar ett budskap om en oändligt ömsint Gud överdriver den inte. Till slut ska allt bli kärlek är en trygg omfamning jag tror att många av oss behöver, men den är också mer än så.
Diakonen och författaren Annika Spaldes andaktsbok leder läsaren genom den medeltida mystikern Julian av Norwich texter. Texterna är nedskriva uppenbarelser Julian har fått.
Alla bokens trettio kapitel börjar med ett citat från Julian av Norwich, översatt till svenska av Spalde själv. Från den texten utgår författarens reflektion som avslutas med en bön: allt på ett uppslag. Jag skulle välkomna fler andaktsböcker i det här formatet, kanske en serie som erbjuder en månads andlig vägledning? Hursomhelst är författarens urval varierat, hon samtalar väl med texten och sätter Julians uppenbarelse i sammanhang, både historiskt och in i samtiden. Bönerna Spalde skrivit är mogna och lätta att stämma in i. Julian av Norwichs uppenbarelser och bildspråk töjer ibland på det invanda sätt som Jesus presenteras, till exempel skriver hon om Honom som en mor. Även om Gud beskrivs som moderlig också i Bibeln så kan den bilden vara en stötesten för den bokstavlige medan den för många andra troligt är den tröst den är menad att vara.
Innehållet är Kristustillvänt och människovänligt. Kristustillvänt för att Jesus framträder klart som Herren, som den vi lever i, den som kan möta vår längtan, den som renar oss från synd och den som förenar oss i Gud. Med människovänligt menar jag att texterna påminner om att hela vår varelse får vara med i relation till Gud; sinnlighet, kropp, själ. Det är inte fel att vara människa, i stället påminner Julian ”vi är hans [Guds] skatt” och att det är hans längtan att se oss återställda.
Ett visst teologiskt skav infinner sig i mig när Julian berör Guds ilskas vara eller inte vara. I Till slut ska allt bli kärlek syns en fridfull Gud, sen till vrede. Och det är sant. Men Jesus som välter borden i templet, hatar orätten och frustrerat frågar hur länge han måste stå ut med sina lärjungars otro är också sann. Mitt i det skavet tror jag ändå att boken understryker något viktigt med tjock penna: det är inte förebråelse som möter mig i Jesus ansikte när jag vänder mig till honom.
Slutligen blir det upp till läsaren att avgöra: är evangeliet som Julian och Spalde presenterar det för bra för att vara sant? Eller är Jesus eviga modersfamn helt livsförvandlande?
Titel: Till slut ska allt bli kärlek – 30 texter med inspiration från Julian av Norwich.
Författare: Annika Spalde.
Förlag: Argument (96 sidor).
Genre: Teologi, andakt.
