Historisk duett med Carola när Tomas Andersson Wij avslutade kyrkoturné

Releasekonsert, turnéavslutning och därtill ett knippe prominenta gäst­artister. I lördags bjöd Tomas Andersson Wij en fullsatt Filadelfia­kyrka i Stockholm på en musikalisk festkväll.

Häromdagen släppte Tomas Andersson Wij sitt nya album Täta ditt liv så att det klarar en storm och följaktligen inleder han med ett spår från plattan. Sedan Still got the blues från Sverige och därmed har han gett publiken en exposé över sin resa som artist. Fast de flesta vet redan. Värmen i applåderna säger något om att detta var en efterlängtad kväll för många.

Tomas Andersson Wij konstaterar att när man haft 70 gig på en och samma turné under ett och ett halvt år, så är det många spelningar som flyter ihop i ens minne.   

– Men jag kan garantera att inget kommer att likna den här kvällen, försäkrar han.

Han får såklart rätt.

Jubel för gästartisterna

Det som gör denna kväll så speciell är framför allt gästerna som Tomas Andersson Wij bjudit in. Med några låtars mellanrum dyker de upp. Småpratar lite med Tomas och sedan sjunger de tillsammans.

Först Toni Holgersson. Därefter Isabella Lundgren. Sedan Carola. Jublet stiger i lokalen när publiken förstår vem det är som är på gång.

Och så sjunger de Evighet tillsammans i TAW:s nedtonade arrangemang. För första gången i ett offentligt sammanhang. En historisk duett.

Nära vännen Jonathan Johansson dyker sedan upp och sjunger sin absoluta favoritlåt av Tomas – Varm sjö.

Därefter Teodor Wolgers som producerat TAW:s nya album och gitarristen Pontus Lundin som spelar på detsamma. 

Lyssna på duetten med Tomas Andersson Wij och Carola

En valsmelodi från Hälsingland

Kvällen absoluta höjdpunkt för min egen del blir när Tomas Andersson Wij kallar in Thomas von Wachenfeldt som han presenterar som ”en deathmeta­lkille från Hälsingland”. TAW kunde lika gärna sagt riksspelman för det är lika sant. Med sig har gästen en fiol och Thomas och Tomas framför Delsbovalsen (Tiden är en rök) med texten som TAW skrev ned på treans buss när den plötsligt kom till honom. De sorgsna tonerna från stråken fyller hela kyrkan och väcker känslor långt bortom tid och rum. Det är smärtsamt vackert.

Att vi sedan ska få höra Hälsingland är bara självklart.

Predikantbarnbarnen avslutar

Efter en timme och tre kvart går Tomas Andersson Wij och hans musiker (Andreaz Hedén, piano, och Nils Berg, blås) av scenen för att i nästa stund klappas in igen. Triss i extranummer börjar med Gör nånting vackert, fortsätter med Avsändare okänd.

Fredrik Wenell: Min brors kompisar
förstår förmodligen inte denna text

Allra sist. Förutsägbart, men ack så stämningsfullt, Tomas Andersson Wij och Jonathan Johansson sjunger från scenkanten utan mikrofoner. Predikant­barnbarnen förenade i hyllningslåten Där får jag andas ut (avsked till en svensk predikant). En sång som TAW en gång skrev (tillsammans med Ingmar Johánsson) för att hedra deras farfar respektive morfar som också verkade tillsammans. Kan en sluten cirkel illustreras tydligare?