Kultur | Kulturpanelen
Stevie Wonder välkomnade publiken till en värld där rasskillnad inte finns
Urban Thoms om konserterna som berörde mest under oktober
Dagens kulturpanel
-
När något tänds i Frantzéns iskalla blick är det som om himlen öppnar sig
-
Romantiska robotar och vittnesmål om döden
-
Jag tror det finns något beroendeframkallande ämne i den här låten
-
Det känns som att läsa Bibeln för första gången
-
Boken hjälper verkligen att se sig själv på ett nytt sätt
-
Åsne Seierstad skildrar rysk vardag under kriget med bravur
Tystnaden talade allra mest när Stevie Wonder höll hov
Att Stevie Wonder häromveckan uppträdde i Stockholm har väl knappast undgått någon. Han framförde sitt mest hyllade album – Songs In The Key Of Life – in extenso och recensenterna var lyriska. Jag kan bara instämma. Hos mig väckte tre timmars musikaliskt känslofyrverkeri två funderingar. Ett: Att de stora intrycken finns ofta i den ordlösa tystnaden. Som när Stevie inledningsvis ber publiken blunda och hälsar alla välkommen till sin värld, en tillvaro där man ser världen med sina öron för vilka rasskillnader inte existerar. Där människor är bara är människor. Två: Stevie Wonder var blott 25 år när han skrev dessa sånger. Isn´t She Lovely, Sir Duke, Have A Talk With God och många andra. Insikten gör bara hans låtskrivargeni ännu större.
Johnny Cashs värdiga arvtagare
Det är 23 år sedan Johnny Cash lämnade den här jorden, men att hans dotter Rosanne Cash ännu turnerar i sin fars anda känns som ett positivt eko. En småregnig höstkväll mötte hon och maken, mästergitarristen John Levental, publiken på Göta Lejon. Precis som pappa Johnny är Rosanne en berättare av Guds nåde och parets akustiskt lågmälda föreställning kröp verkligen under skinnet. Inte minst de kärnfulla mellansnacken om alltifrån dagens politiska situation i USA (”en daglig mardröm”) till berättelsen från turnébussens bakersta säte där den ärrade fadern överlämnade en lista med 100 amerikanska sångklassisker som han ansåg att varje countryartist med självaktning ska behärska. Ingen i publiken kunde tvivla på att dottern gjort sin läxa.
Emilia omfamnar country på svenska
I Templet, Frälsningsarméns anrika lokal på Östermalm i Stockholm, skrev Emilia Lindberg ett nytt kapitel i sin bok. Hennes höstturné, som hastigt och mindre lustigt fick genomföras utan Doug Seegers medverkan, visade upp en pånyttfödd artist. Emilia har länge mest förknippats med innerliga tolkningar av klassiska väckelsesånger, men när hon nu omfamnar country på svenska är en som att hon blommar ut på ett nytt sätt. Bandet med några av Sveriges skickligaste countrymusiker bidrar starkt, men allra mest hennes avskalade tolkning av Dolly Partons I Will Allways Love You till egen akustisk gitarr. Mästerligt!
Dessutom …
… släpper artister från den kristna sfären massor av fina låtar just nu. Tipsar om nya singlar från Ingemar Olsson, Jeanette Palo och Josef Tingbratt.