När något tänds i Frantzéns iskalla blick är det som om himlen öppnar sig

Frågan om helighet öppnar oväntade rum

I helgen hölls Pilgrims höstmöte i Linköping och en av huvudtalarna var brittiska poddaren och författaren Elizabeth Oldfield, känd bland annat för sin bok Fully Alive och sin podcast The Sacred där den bärande frågan är: ”Vad är heligt för dig?”. Med sin genuina nyfikenhet lyckas Elizabeth Oldfield locka fram både djupsinniga, roliga och lärorika samtal med gästerna. 

”Forskning visar att vår förmåga att umgås förtvinar”

Svårt att tänka sig en mer tv-mässig personlighet

I vår familj gillar vi kockprogram och när TV4 förra veckan lanserade sin nya satsning 100 knivar bänkade vi oss. Konceptet går ut på att 100 kockar tävlar om titeln Sveriges bästa köksmästare och prissumman på en miljon kronor. Huvuddomare är världskocken Björn Frantzén och här ser vi ett tv-genombrott av internationellt snitt.

Frantzén söker efter perfektion. Han skickar ut mat och deltagare utan att ens ha smakat och sprider en kylig skräck där han går fram. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det finns något befriande i världskockens höga krav. Det är tydligt att maten är ett konstnärskap för Frantzén och när en rätt plötsligt faller mästaren i smaken uppstår en förlösande känsla. Det tycks nästan som att själva himlen öppnas i tv-köket. 

Berörande om Hillsongs 20 år i Sverige

Hillsong Sweden har firat 20 år och i samband med jubileet har församlingen skapat den egna dokumentärserien 20 år som förändrade allt. I dokumentären får vi följa med från starten, höra människor berätta om händelser som format både dem själva och församlingen. Som alltid när Hillsong Sweden är inblandade är det snyggt och välgjort, men dokumentären blir också en berörande lektion i modern svensk kyrkohistoria.

”Gud vill att hans kyrka ska vara en stad på ett berg, inte en liten by”

Dessutom …

… har jag inte kunnat sluta lyssna på Songs In The Key of Life – The EP med nyss Sverigeaktualla Stevie Wonders bortvalda låtar från klassikerskivan från 1976. Detta är inget mindre än ett musikarkeologiskt fynd och det känns närmast provocerande att låtarna inte kommit allmänheten till del förrän nu – ett halvsekel efter att de spelades in.