"När jag ska leda en svensk kör säger jag: Föreställ er att ni är i en svart kyrka i Amerika"

Donald Lawrences båda läromästare, Edwin Hawkins och Andraé Crouch, gav honom samma råd: Lär känna människorna som du vill arbeta med och bygg relationer med dem. Det visade sig bli nyckeln till den stora uppgift som nu upptar mer än hälften av Donald Lawrences tid – att svetsa gospelutövare från hela världen samman.

Vi träffas i samband med att den andra upplagan av Music & Arts Global nyligen genomfördes i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Till konferensen hade 250 amerikanska gospelsångare flugit in, en bedrift i sig att få dem till, konstaterar den 64-årige gospelprofilen Donald Lawrence.

Hösten 2023 var han i Sverige senast då han uppträdde just här och blev så förtjust i kyrkolokalen att det aktuella evenemanget hyrde in sig just här. Donald Lawrences förhållande till Sverige sträcker sig långt tillbaka, 2010 var han exempelvis här för att spela in ett gospelalbum tillsammans med By Grace.

Föra gospelsångare samman

Han har flera Grammy-nomineringar på sitt cv och har haft en nära relation med flera av gospelmusikens absolut största stjärnor. Exempelvis nyss nämnda Edwin Hawkins och Andraé Crouch. När Hawkings 2019 avled kom Donald Lawrence tillvaro att förändras rätt drastiskt. Hawkins, som är allra mest kände för att ha skrivit O, Happy Day, hade nämligen utsett Lawrence att ta över och driva Music & Arts Seminar, ett arbete som Hawkins grundade 1979/1980. Hawkins ville stärka gemenskapen mellan gospelutövare, framför allt i USA, och dessutom få genren att öppna sig för konstnärliga uttryck som dans och teater.

Sedan Donald Lawrence väl tog över har uppdraget tagit mer än hälften av hans arbetstid i anspråk. Samtidigt som han ville vara arvet från Edwin Hawkins trogen ville han sätta sin egen prägel på utformningen, vilket resulterade i att Europa blev nytt fokusområde. Därför kallar sig rörelsen numera Music & ArtFs Global.

Hur ser du på det här förtroendet som Edwin Hawkins gav dig?

– Somliga människor säger att det är en mantel som han har gett vidare. Andra kallar det för ett arv som han har lämnat över. Runt 1980 när Music & Arts startade skilde det sig från de andra gospelkonferenserna i Amerika som de mer traditionella Thomas A Dorsey Convention och Gospel Music Workshop of America (GMWA), som hade startats av James Cleveland.

– Music & Arts var mer modernt, lite mer progressivt. Edwin Hawkins var initiativtagare och ordförande, men när han blev äldre och väldigt sjuk hade han börjat samtala med mig om huruvida jag ville fortsätta arbetet och ta det vidare. Så jag ärvde någonting som han startade, förklarar Donald Lawrence.

Ser sig själv som inbunden

Uppdraget kom att bli en stor utmaning för Donald Lawrence. Han hade aldrig sett sig själv som en person som arrangerade stora konferenser, utan har alltid känt sig mer bekväm med att hålla sig i bakgrunden. I grund och botten ser han sig själv som en rätt inbunden person. Blotta tanken på att hålla ihop ett stort event som Music & Arts Global gjorde honom väldigt rädd.

–  Jag hade så mycket ångest, eftersom jag också är lite av en perfektionist.

Men när det första stora evenemanget väl kom på plats, 2020 i London, förändrades hans synsätt när han såg hur många människor som blev berörda av musiken och det som hände.

– Jag är ganska introvert, men jag har lärt mig att vara extrovert, säger Donald Lawrence.

”Lär känna människor!”

En av nycklarna till framgången menar han är ett råd han fick av sin gode vän och mentor Andraé Crouch och som även Edwin Hawkins försöka inpränta i honom.

– De hade båda en stor internationell publik och utifrån den erfarenheten uppmanade de mig att ”vart du än åker, nöj dig inte bara med att framträda på scenen. Ta tid att lära känna människor som vänner när ni inte är på scenen. Då kommer du att ha människor som kommer att finnas för dig resten av ditt liv.” Och det har jag fått uppleva, intygar Donald Lawrence.

– Jag är så glad att jag inte hållit på att åka hit och dit och bara uppträda och sedan dra vidare, utan att jag har verkligen hängt med människor, gått ut och ätit med dem, messat dem, snackat om vilka filmer vi gillar på Netflix och så vidare.

”Min dröm är att få använda gåvan jag har fått”

”Som en stor familj”

Sådant som vänner gör alltså, och frukten av vännernas råd är påtaglig och det är också det som attraherar gospelutövare från alla möjliga olika hörn att delta i samlingarna, menar han.

– Vi känner oss som en stor familj, för att jag behandlade dem som om de vore det och då blev jag familj för dem. Jag tror att det var väldigt viktigt. Det händer inte ofta i musikbranschen nuförtiden, konstaterar Donald Lawrence.

Spåren av hans föregångare syns där han minst anat det. Donald Lawrence minns en turné i Norge när han åkte drygt 30 mil enkel resa för att sjunga i ett litet kapell med 50 sittplatser. Och där, mitt ute i ingenstans, kommer någon fram och berättar: ”Andraé var här”. Musiken och mötena människor emellan sätter outplånliga spår och Andraé Crouchs sätt, att trots stjärnstatus ledigt närma sig människor som han mötte, är något Donald Lawrence försöker efterlikna.

– Allt detta har gjort mitt liv större, förklarar han. Det har breddat mitt liv och det har också gett mig en utvidgad känsla av hur man kan vara familj.

”Vackert och livsförvandlande”

Han förklarar att oavsett vilka livserfarenheter eller vilken kulturell bakgrund en människa har, så knyter musiken människor samman.

Har det även påverkat din gudstro på något sätt?

– Ja, Guds tankar för oss är så mycket större än vi någonsin kan föreställa oss. Om vi bara kapitulerar, alltså inte motsätter oss förändring eller saker som vi inte är vana vid, kommer vi att få uppleva saker som vi aldrig hade kunnat föreställa oss var så vackra och livsförvandlande.

De nya gemenskaper som Donald Lawrence har byggt genom Music & Arts Global har fött en ny längtan i hans hjärta.

– Jag ser fram emot att träffa dem alla, att vara tillsammans i samma rum och sjunga tillsammans. Det sträcker sig lite bortom musiken.

– När du är vänlig, så får du vänner, sammanfattar han.

Förde olika körer samman

Vänskapen trumfar själva framträdandet, skulle man kunna sammanfatta det. Och den inställningen har kommit att prägla Donald Lawrences arbete med Music & Arts Global.

– Det har förändrat någonting för mig. Det har fört mig samman med människor, nya vänner som jag aldrig hade förväntat mig att möta. De är underbara.

En starkt bidragande orsak är den upptäcktsfärd som Donald Lawrence företog genom Europa när han bestämt sig för att utvidga arbetet till Europa och Skandinavien. Där fann han en rad skickliga gospelkörer – och ett antal riktigt goda vänner som han presenterade visionen för. Och tack vare Donald Lawrence nätverkande har körer från Schweiz, Danmark, Litauen, Sverige och en rad andra länder också vänskapsband.

När jag frågar Donald Lawrence om hur han upplever att Sverige skiljer sig från hans hemland säger han att stämningen bland amerikaner är väldigt intensiv just nu, medan han tycker att svenskar verkar klart mindre upprörda över sakernas tillstånd. Han tillägger dessutom att han gillar att svenska gospelutövare verkligen uppskattar gospel som konstart, vilket många amerikaner ofta förtränger.

På vilket sätt tycker du att svenska gospelkörer skiljer sig från amerikanska?

– Svenskar är lite mer artiga, medan vi är lite mer aggressiva. Så när jag ska leda en svensk kör säger jag: Föreställ er att ni är i en svart kyrka i Amerika. Ni behöver inte vara så välpolerade. Ni kan hoppa, ni kan ropa mitt i en sång. Ingen kommer att tycka det är oartigt.

Hon står bakom omtyckta sången ”Min Gud tillhör äran”

Vara ett gott exempel

Music & Arts Global arbetar gränsöverskridande och uppdraget – att sprida de goda nyheterna om Kristus till världen – betraktar Donald Lawrence som angeläget i den tid som råder med krig och rädsla. 

– Vi kan inte förändra hela världen, men vi kan vara ett exempel som får människor att vilja göra samma sak som vi.

I 1950- och 1960-talets USA var gospelmusiken nära knuten till medborgarrättsrörelsen som kämpade mot apartheid och för svartas rättigheter, vilket också satte sin prägel på sångerna. Jag frågar Donald om sångerna om fred och rättvisa är tillbaka med tanke på händelseutvecklingen i USA. Han svarar med ett resonemang som går ut på att Jesu undervisning var genomsyrad av ett socialt budskap och hur människan ska leva för att få ett bra liv. Ibland finns den sociala aspekten med i hans egna sånger. 

– Den första singeln från Music & Arts Global heter Word (ord). Det är en sång jag skrev som uppmanar oss till att se ordens makt, för att jag vill få människor att komma tillbaka till en slags hövlighet där vi inser att våra ord kan skada andra. Det som har hänt under en lång tidsperiod är att vi har kommit bort från att tjäna varandra, vi tjänar bara Gud. 

– Vi behöver sånger för lovsång och tillbedjan. Vi behöver psalmer. Men vi behöver också sånger som hjälper oss att klara av saker som vi möter i livet, säger Donald Lawrence.

Vilken är din vanligaste bön?

– Jag har några stycken, men jag tror vin vanligaste bön är ”använd mig för att hjälpa någon annan att hitta rätt”. Jag vet att alla ingår inte i vårt uppdrag, men jag ber att jag ska veta vad som är mitt uppdrag så att min väg kan uppmuntra och hjälpa andra att hitta sin.

När kände du dig välsignad senast?

– När jag vaknade. Det faktum att jag lever, vaknar upp och andas, att jag gör det i ett annat land där jag får framföra min musik, det är en välsignelse, säger Donald Lawrence.

Förfrågan från skivjätte

Konserterna som han var med och ordnade spelades in och kommer att släppas som liveskiva, troligen nästa gång det är dags för Music & Arts Global. Allt har blivit möjligt tack vare att skivjätten Apples dotterföretag Platoon för några år sedan kontaktade Donald Lawrence efter att hört talas om hans gospelprojekt. ”Spelar ni in det? Vi tycker verkligen att ni borde det?”, löd budskapet. Det resulterade i att den första samlingen i London bandades och släpptes på skiva den 2 maj i år. Första singeln från skivan har tagit sig in bland de 20 första låtarna på Billboards gospellista och Donald Lawrence tror att den har potential att nå förstaplatsen.

– Vi lyckades på första försöket. Och vi behövde inte ens tigga. Herrens vägar äro outgrundliga.