”Slummens överste” Elisabet gick i trasiga skor: Hyllas i opera

Hon kallades ”Slummens överste” och ägnade sitt liv åt att bygga upp fattigvården i Sverige. Nu ägnas frälsningssoldaten Elisabet Liljegrens liv en nyskriven opera som får urpremiär under midsommarhelgen.
– Hennes liv är så aktuellt just i vår individualistiska tid. Hon gav sitt liv för godheten, säger kompositören Anders Emilsson.

Det är bråda dagar för operans kompositör Anders Emilsson. När jag träffar honom hemma i lägenheten på Söder i Stockholm har det nyligen varit en första repetition med sångarna, runt flygeln här i lägenheten.

Sommarens opera om frälsningssoldatens liv har han skrivit tillsammans med Daniel Viklund, som står för librettot. Premiären sker i ”Musik i Ladan” i Uppsälje i Dalarna, i arrangemang av den ideella föreningen Musik i Ladan och med stöd av bland annat Kungliga Musikaliska Akademien.

– Idén kom när jag var ute och åkte i Dalarna och hamnade vid Elisabets minnessten i Skålbyn, berättar Anders Emilsson medan han häller upp kaffe och sätter fram fikabröd.

– Själv har jag mina rötter delvis i frikyrkan på mammas sida, mormor var engagerad i Betel i Dala Järna. Jag tänkte att det är dags att lyfta fram det här frikyrkliga och personliga engagemanget. I dagens samhälle är det väldigt kontroversiellt att offra sig för något gott.

Gick med trasiga skor

Anders Emilsson föreslog för Daniel Viklund att de skulle göra en opera om Elisabets liv och gärning. Elisabet, eller Lisa som hon kallades, föddes i Skålbyn i Dalarna, greps av den kände frikyrkopredikanten Jernbergs eldiga och uppfordrande omvändelsepredikande, flyttade till Stockholm och blev officer vid Frälsningsarmén. Snart avancerade hon och utsågs till att leda arbetet nationellt med fattigvård. Hon blev ”Slummens överste”.

– Hon var på många sätt en extrem person. Det finns en berättelse om hur hon går i trasiga skor med hål i för att hon gett bort sina nya skor, säger Anders Emilsson.

– Men samtidigt var hon praktisk och driven, kunde skaffa pengar och få folk med sig. Jag tycker att hon är en inspiration genom sitt liv och sin gärning.

I operan får vi möta Elisabet vid olika tillfällen i livet, från ungdomens glödheta frälsningsupplevelser fram till dödsögonblicket.

– Hon är på många sätt en stor frikyrkoprofil. Elisabet var redan som barn djupt altruistisk, hon gick med linnen och lakan till de fattiga och hon gick också alltid i högmässan, säger librettisten Daniel Viklund, som jag senare når på telefon.

Utbränd i tjänst för fattiga

Elisabet var bara runt fyrtio år gammal när hon fick ta över slumverksamheten, berättar Daniel Viklund. Hon blev överste med ett enormt ansvar.

– Hon dog 46 år gammal, fullständigt utbränd i sin tjänst för fattiga. Är det hjältemod eller dårskap att bränna ut sig så? frågar Daniel Viklund retoriskt, och erkänner att han själv ibland under skrivandet tänkte: ”Människa, gå till doktorn!”.

Men mitt i det extrema och kanske självförbrännande finns något som utmanar oss bekväma nutidsmänniskor, menar han.

– Hon vägrade att överge de minsta.

Daniel Viklund funderar en stund, och lägger sedan till:

– En människa med en oerhörd övertygelse kan förändra ett helt land. Sådant kan ge mig själv mod att våga lite mer.

Anders Emilsson framhåller att det hos Elisabet finns mycket som talar direkt till våra känslor och vår empati.

– Till och med när hon ligger på dödsbädden fortsätter hon att ge råd och klokskap till sina medarbetare, säger han.

– Hon säger : "Jag är snart framme, jag ska åka med ett tåg, men ni kommer efter mig på rad". Hennes sista ord, som finns med i operan, är: "Jag måste upp. Hästarna kommer, och jag måste med!"

Anders blir tyst en stund, blir blank i ögonen.

– Jag blir rörd, säger han.

Victor Ternvall: ”Om Gud kan få röra vid ett hjärta, då är jag tacksam”

”Ta med egen stol”

Daniel Viklund har liksom Anders Emilsson rötter inom frikyrkan. Han föddes i Vansbro och växte upp inom just Frälsningsarmén. Han var musikaliskt begåvad och utbildade sig till operasångare vid Opera-akademien i Köpenhamn. Så småningom återvände han dock till armén, blev officer och leder nu arbetet vid Frälsningsarmén i Strängnäs.

Anders Emilsson är till vardags organist och körledare i Svenska kyrkan i Järfälla. Som barn bodde han i Dala Järna, men tillbringade somrarna i Uppsälje där familjen har sina rötter. Han ärvde så småningom det äldsta huset i familjens ägo i byn. Med tillhörande lada.

Det är lätt att se att paret Emilsson-Viklund har mycket gemensamt, både musikaliskt, genom sin uppväxt i Dalarna och rötterna i frikyrkan. De är också nära vänner. Operan om Elisabet Liljegren är den fjärde operan de gör tillsammans, och de har sedan 2005 samarbetat runt projektet ”Musik i Ladan” i Uppsälje.

Att uppföra musik med hög konstnärlig nivå och samtidigt lokal förankring är grundtanken med ”Musik i Ladan”, förklarar Anders Emilsson och berättar om hur idén föddes och förvaltades.

– Mötet mellan det lokala och det professionella resulterar i något helt nytt, säger han om projektet.

Med start 2002 har Anders Emilsson arrangerat musikframträdanden på midsommardagen i ladan invid det ärvda huset. I början var det klassisk kammarmusik.

– Första året jag ordnade detta kom jag på att vi skulle sätta upp affischer i byn och skrev ”ta med egen stol”. Och det bara vällde in folk! Min son Arvid cyklade omkring och skrek till folk: ”Det börjar inte än!”

Håkan Hellström i Frälsisuniform och pastor värmde upp publiken på Ullevi

Italiensk barockopera fick dalmålsdräkt

Det enkla och trivsamma ”hemma-hos"-konceptet blev en succé som gav mersmak.

– Vid ett tillfälle när jag och Daniel satt på verandan och pustade efter en konsert sa Daniel: tänk om man skulle kunna sjunga opera här – och göra det på dalmål?

Sagt och gjort: Daniel Viklund hittade en italiensk opera, La serva padrona av Pergolesi. Det är en italiensk barockopera som är lättsam och komisk och som på dalmål blev Piga ô tyttgubben.

Vad är en tyttgubbe?

Anders skrattar länge och väl och tar lite mer kaffe.

– Jag vet inte ens om det finns ett rikssvenskt ord för det! Men det är en man – ofta äldre, men måste inte vara det – som inte blivit gift. Han har sina vanor. Och så har han en piga. Hon är lite piggare – och tycker att vi kan väl gifta oss …

Piga ô tyttgubben fick premiär midsommaren 2016 och blev en dundersuccé. Det blev starten för operor i Musik i Ladan. Sedan dess har det blivit fler operaproduktioner av paret Emilsson-Viklund, ofta på dalmål. De har bland annat gjort opera av Dan Anderssons liv och ägnat sig åt skrock och folksägner.

”Inte snällt och förutsägbart”

I årets produktion görs huvudrollen av Linnéa Törnqvist. Daniel Viklund spelar frikyrkopredikanten Jernberg, och Musik i Ladan gästas också för första gången av Rebecca Fjällsby, som gör rollen som adjutant Hulander.

Hur låter då musiken till årets opera – går det att säga något om det? Ibland hör man att modern opera är svårlyssnad?

– Nej, det skulle ju inte gå! Vi kan inte ha svårlyssnad musik i Ladan. Men det är inte heller snällt och förutsägbart, säger Anders Emilsson.

Sedan reser han sig raskt och stegar fram till flygeln och slår ackord för att visa hur ”Slummens överste” låter.

– När jag skrev musik till operan om Dan Andersson höll jag mig till ett mollackord, som blev grunden. Nu lånar jag klanger från det frälsismusikaliskt lättsamma. Lisa själv är central, och när hon sjunger sin sång är den ljus. Man känner igen väckelsesångerna.

Till sist: blir det något dalmål i årets opera?

– Nej, inte så mycket. Men när Lisa blir arg kan hon inte hålla sig, emotionerna blir starka och då går hon över till dalmål!