Jag skäms som kristen över vad USA gör i Guds namn

USA:s ”krigsminister”, som Pete Hegseth insisterar på att bli kallad, är så täckt av tatueringar att han ser ut som ett levande collage. Bland annat bär han en amerikansk flagga över ett automatgevär, en AR-15. Han har två korslagda musköter, några slagord från USA:s befrielsekrigstid och en symbol för det regemente där han tjänstgjorde.

Erik Helmerson Erik Helmerson Erik Helmerson Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen

På bröstet har han ett så kallat Jesusalemkors, ett stort kors omgivet av fyra mindre. Och på armen ett stridsrop från korstågens dagar: Deus vult – Gud vill det.

Pete Hegseth är också en verbal reklampelare för Trumpregimens krig, och sättet som de förs. På sina presskonferenser är han en fräsande vulkan av fraser som är till lika delar krigsromantiska som självförhärligande: ”Iran kan inte göra något åt det. Död och förstörelse från himlen. Hela dagen. Detta skulle aldrig vara en rättvis fajt och det är ingen rättvis fajt, vi slår dem när de ligger ner, vilket är precis som det ska vara”. 

Hegseth har uttryckt naket förakt för krigets lagar och avfärdat demokratibyggande projekt och ”politiskt korrekta krig”. ”Någon måste lugna ner honom. Sluta prata så där!”, skrev nyligen Wall Street Journal.

Jag hade lättare kunnat stå ut med krigsministerns ordsallad med bloddressing om det inte vore för att han är (högljutt) uttalat kristen. Om det inte var för, bland annat, de där tatueringarna. 

Både Jerusalemkorset och ”Deus vult” har på internet blivit tydliga symboler för högerextremism och islamhat. De är också symboler för Heliga gravens av Jerusalem riddarorden. Riddarna, understödda av Vatikanen, har som sin huvuduppgift att understödja en ”tydlig närvaro” av Kristus och de kristnas närvaro i Jerusalem och Heliga landet. De bidrar starkt i kyrkans karitativa och sociala verksamhet.

Erik Helmerson: Upproret i Iran ger hopp åt alla kristna som förtrycks under islamismen

Redan i november, när Pete Hegseths tatueringar stod under debatt, kände sig en talesperson för orden tvungen att gå ut och förklara att symbolerna absolut inte borde vara symbol för korståg eller högerextremism. I stället skulle ”Deus vult” tjäna som påminnelse om att ”älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd och att älska din nästa som dig själv.” 

Jerusalemkorset skulle, enligt samma orden, påminna om ”Jesus offerdöd för hela världens frälsning, så att vi ska ’ha liv, ja, liv i överflöd’.”

Få saker fyller mig med sådan vrede, vämjelse och sorg som när kristna hetsar till våld med korset som vapen. Visserligen måste en kristen inte vara pacifist. Man kan sannerligen som troende argumentera för rätten till självförsvar, till och med anfallskrig om vissa kriterier är uppfyllda – som att slå först i självförsvar, förhindra ett folkmord eller störta en tyrann.

USA har svårt att hävda rätten till självförsvar, eftersom inget hittills pekar mot att Iran tänkte angripa landet. Något folkmord pågår inte. Visserligen råder vedervärdig förföljelse och diktatur, men inget tyder hittills på att Donald Trump är särskilt intresserad av att ersätta Teherans mullor med en riktig demokrati.

Och dessutom: Om kristna drar i krig ska det inte vara så här. Det ska ske motvilligt, efter största urskiljning och i våndor. Inte våldsfrossande, med vällustig korstågsretorik och själva korset som lans.

Korstågen hör till de historiska fenomen som ofta skildras fördomsfullt och tendentiöst. De målas upp som någon sorts oprovocerade invasionskrig där en hoper västkristna av kolonialistiska skäl plötsligt beslöt sig för att anfalla områden som tillhörde muslimer. Det var oerhört mycket mer mångfacetterat än så. Men detta betyder att korstågen förtjänar att kompliceras, inte hållas upp som förebilder för kristet beteende.

Det räcker med att betrakta ”Rhenlandsmassakrerna”, det första korstågets pogromer på tyska judar, eller plundringen av de östkristnas huvudstad Konstantinopel 1204, för att som kristen känna djup skam.

Pete Hegseth skäms inte för sin ”Deus vult”-tatuering. Han har till och med skrivit en bok med namnet ”American crusade”, där han formulerar det som att ”vårt amerikanska korståg handlar inte om bokstavliga svärd, och vår kamp förs inte med skjutvapen. Än.” Boken kom ut 2020, så det vore inte helt märkligt om han tycker att tiden nu har kommit för det där ”än”. 

Vad ser den som hör Trumpregimens korstågsretorik? En narrspegel av de muslimska fanatiker som predikar jihad. I dag förstår jag bättre den förtvivlan som sansade muslimer känner när de ser den tro de älskar användas för krigshetsande och rop på blod.

Lägg till de uppgifter som nyligen kom från organisationen Military religious freedom foundation. De berättade om cirka 200 fall där amerikanska soldater slagit larm: deras befäl har deklarerat att kriget mot Iran är en del av Guds plan, att Donald Trump blivit smord av Jesus, att allt står i Uppenbarelseboken och att det är en del av Armageddon och Kristi återkomst.

Simon Holst: Irans regim – ett hot bortom landets gränser

Det är svårt att klandra dem som nu betraktar Pete Hegseth och hans gelikar och tänker ”jaha, det är väl så kristna är”. Vi kan knappast förvånas om muslimer hör orden från Washington och, även om de ogillar Iran, känner en kallelse att försvara sin tro mot ”Deus vult”-brigaden. Herre förbarma dig.

Det är hög tid att vi kristna som inte ser vår tro som en brutal våldsideologi ställer oss upp och säger: Nej. Inte i mitt namn. 

Säger: Jag ser kriget som en absolut sista utväg, inte som något värt att glorifiera och dyrka. Vi kan inte tjäna både Gud och den romerska krigsguden Mars. 

Säger: Det ni står för är inte den Kristus jag känner. Jag tror på Fredsfursten, inte på en gud som vill slå människor som ligger ner och som ler uppmuntrande mot amerikanska flaggor med automatgevär.

Erik Helmerson: Ett fritt Iran är det bästa som kan hända Mellanöstern