Nyheter
”Det här är en helt absurd toleransideologi”
Stundtals hätsk stämning när könstillhörighet debatterades i (G) som i Gud
Mer från Almedalen
-
Felicia Ferreira: Dygder är demokratins bortglömda infrastruktur
-
”I grund och botten är demokrativillkor skitbra”
-
Brandtalet, klädslumpen och det vackraste med Almedalsveckan
-
Ärkebiskopen: ”Åh, vad skönt att få slippa den sekulära statsreligionen”
-
Vimlet i Visby blir modellen för kyrkans roll i demokratin
-
Pastorn och ministern oense om att sätta barn i fängelse
-
”Vi som kristna ska vara stolta över att kunna skapa sådana här rum”
-
”Tänk på detta när Egypten gör succé i fotbolls-VM”
-
Här ryker Joel Halldorf och Jakob Forssmed (KD) ihop i Almedalen
-
Här utlyser biskop Erik Eckerdal frid över Almedalsveckan
Hur mycket ska man lyssna in och bejaka sitt barns uppfattningar och hur mycket ska man som förälder uppfostra och vägleda? Frågan blev aktuell i (G) som i Gud-seminariet om könstillhörighetslagen, ett seminarium som var på väg att gå över styr.
VISBY. Över samtalet svävade en filosofisk fråga. Är kön enbart en biologisk realitet, eller är kön också en känsla? Den katolske prästen Thomas Idergard tog direkt tag i taktpinnen.
– Finns det en objektiv verklighet som är oberoende av mina känslor och uppfattningar, eller är allting upp till mig och mina tankar? frågade han retoriskt.
Själv menade han att vi har landat i att den som skriker högst, vill mest och känner mest ofta numera även anses ha rätt, vilket han tyckte var olyckligt. För själv menade han att det bara finns två kön, ett fåtal har någon diagnos som behöver behandling, men utöver det finns det bara felaktiga kroppsuppfattningar.
Två mot två
Moderatorn Erik Helmerson presenterade panelen med att det på förhand såg ut att vara 2-2, det vill säga två personer i vardera åsiktslag, men lade till en förhoppning att det skulle spreta mer än så.
Den som till viss del backade upp Thomas Idergard var KD-politikern Christian Carlsson, som har gjort allt han kunnat för att stoppa den nya könstillhörighetslagen, det vill säga en lag som bygger mer på självidentifikation än tidigare.
I den andra ringhörnan fanns Ulrika Westerlund från Miljöpartiet och Lovise Brade från RFSL, som var relativt samstämmiga.
Även om alla fick komma till tals blev det snart tydligt att det var Thomas Idergard och Ulrika Westerlund som hela tiden hamnade i luven på varandra.
Ungefär som konvertiter
Ulrika Westerlunds hållning var att man måste skilja på biologiskt kön och könsidentitet, med andra ord måste man då även ta hänsyn till känslor, exempelvis transpersoners upplevelser.
Med tanke på att hon argumenterade mot en präst tog hon upp hur det var när hon tidigare var ordförande för RFSL.
– Då var asylfrågor ett stort ämne, och en av våra närmaste samarbetspartner brukade vara kyrkor som engagerade sig för konvertiters situation. Det var ingen slump, för hur bevisar du att du är en transperson, homosexuell eller att du är kristen även om du är född som muslim. Allt det här är på något sätt en känsla som du har.
– Nu tycker jag du blandar äpplen och päron, svarade Thomas Idergard och menade att en asylprocess inte handlar om hur man känner, utan om man är förföljd.
Genom hela seminariet gnabbades de båda, ibland lugnt och sansat, men några gånger blev det irriterat och spänt.
Inte falla på knä
Som när Thomas Idergard något utmanande menade att samhället ”inte får falla på knä för varje känsla”, för att sedan ta ett exempel om hur kristna natthärbärgen i USA tvingats stänga efter att ”karlar” som identifierade sig som kvinnor ville sova på damavdelningen.
– Jag tycker att det är bra att Thomas är tydlig här, för du respekterar inte transpersoners existens helt enkelt. Du förlöjligar människor, menade Ulrika Westerlund som reagerade på begreppet karlar.
Thomas Ideragard gav sig inte, utan ville gärna ha svar på vad en kvinna var för något.
– För mig är kvinna den som identifierar sig som kvinna, sa Ulrika Westerlund.
– Absurt, svarade Thomas Idergard.
Barnuppfostran
Framåt slutet av seminariet landade man i en debatt om barnuppfostran, där Ulrika Westerlund menade att man måste ta barns känslor och tankar på allvar, exempelvis när det gäller könsidentitet, om de anser sig födda i fel kön.
– Att vara stödjande är att visa att jag tar dig på allvar, sa hon.
Thomas Idergard höll så klart inte med, utan menade att det här doftade låtgå-uppfostran från 1970-talet.
– Föräldrars uppgift är att uppfostra barn. Att vara kärleksfull är inte att hålla med i allt ens älskade tycker och tänker, sa han.
Sedan undrade han om de progressiva gästerna uppe på scenen skulle vara lika medkännande om deras barn kom ut som nationalsocialister som älskade Hitler.
– Det här är en helt absurd toleransideologi som blir totalt kärlekslöst, avrundade han sitt resonemang.
Under Almedalsveckan hålls det tusentals seminarier, och många moderatorer arbetar febrilt med att hitta någon konflikt i en panel för att få till spänstiga debatter. Men här fick Dagens Erik Helmerson, och till viss del även Christian Carlsson och Lovisa Brade, snarare arbeta med att kyla ned stämningen.
– Det blev hett, men det blev sakligt, sammanfattade till slut Erik Helmerson tillställningen.