”Detektivarbete” efter nytestamentliga handskrifter gav resultat

Sverige kan i dag stoltsera med 17 nytestamentliga handskrifter. Två av dem hittades av Tommy Wasserman. En gömd i ett skåp på Uppsala universitets bibliotek och den andra på Nationalmuseets hemsida.

Hans berättelse låter som en deckarhistoria.

Att gamla handskrifter är värdefulla kan orsaka problem. Fråga Tommy Wasserman, professor vid Akademi för Ledarskap och Teologi i Örebro och expert på nytestamentliga handskrifter. Han kan berätta om den tusenåriga evangeliehandskriften som finns i Nationalmuseets samlingar. Den är skriven på grekiska, Nya testamentets grundspråk. Forskarna förlorade spåren efter den sedan den försvunnit från klostret Kutlumusiu på berget Athos i Grekland. Men när Nationalmuseet för snart 20 år sedan lade upp en digital katalog på internet fick Wasserman syn på den.

– Jag tog mig genast till Stockholm för att undersöka handskriften, berättar han, och förlorar sig i beskrivningar av de vackra illuminerade porträtten av de fyra evangelisterna.

Malmö museum sminkande Förintelseöverlevande med skönhetsfilter

Tydligen sålde klostret ett antal handskrifter på tidigt 1900-tal för att säkra sina finanser. 1968 hittade svensken Sven Ericsson en av dem på en Sotheby-auktion i London och donerade den till museet.

Nu kunde Wasserman registrera nummer 16 i den officiella listan över nytestamentliga handskrifter som finns i Sverige. I dag är de 17, eftersom Tommy Wasserman 2020 återupptäckte ett pergamentblad med evangelietext som legat glömt i ett skåp på Uppsala universitetsbibliotek.

”Förbättra” handskrifter

Wassermans berättelse om arbetet med att bedöma gamla handskrifters äkthet formar sig till en spännande detektivhistoria. Den handlar om att jämföra texter från olika tidsepoker för att skapa klarhet om när texten skrivits. Det är till exempel inte ovanligt att man lagt till bilder inför en försäljning. Men när en specialist på bysantinska handskrifter kunde slå fast att text och bild i detta fall skrivits på samma pergament stod äktheten klar. Däremot visar det sig att evangelistporträtten ”förbättrats” någonstans under tidens gång: ingen medeltida konstnär skulle till exempel ha lagt bladguld ovanpå bakgrundens blåa färg. Blåa bakgrunder och röda ramar ser också ut att ha lagts till senare, troligen för att höja värdet inför en auktion.

Och fortsättning följer.

– Jag har nyligen upptäckt ett liknande exempel på ”förbättring” av en evangeliehandskrift inför försäljning på Sothebys i London, avslöjar ”detektiven” Wasserman.

Evangeliet kan uppenbarligen vara dyrbart på olika sätt.

”Fader Vår” på svenska runor hittad – i Kanada