Jag hade önskat fler andakter som skakar om

Glöd – en höstandaktsbok

• Författare: Åsa Molin (red)
• Förlag: Libris (180 sidor)
• Genre: Andakt

Nellynätverket, som består av elva kvinnliga pastorer och teologer, avslutar nu sin andaktsserie med Glöd – en höstandaktsbok. Dagens Malina Abrahamsson har läst. 

En bra text ska helst innehålla både igenkänning och överraskning. Bara igenkänning blir tråkigt. Bara överraskning, förvirrande. Det är en svår balansgång. Särskilt när man skriver korta andaktstexter, som författarna i Nellynätverket har gjort. 

Formmässigt är Glöd deras snyggaste bok: den tjocka pärmen, den stansade, glänsande titeln, det matchande orange märkbandet. Även innehållsmässigt finns flera guldkorn.

När jag recenserade Nellynätverkets vårandaktsbok önskade jag att de i sin nästa bok skulle våga ta ut svängarna och utmana formen för vad en andakt kan vara. Det har de delvis gjort. Texterna är inte lika förutsägbara som tidigare; de stannar inte i det vardagliga utan hjälper läsaren att lyfta blicken och ta in världen. Som när Åsa Molin skriver om kvinnan i Red Light District och insikten om att ”ditt liv kunde ha varit mitt” eller när Maria Ledstam berättar om poeten som mitt under kriget i Ukraina, på en tågstation i Charkiv, böjer sig ned på huk och plockar upp en skalbagge – räddar den från att bli ihjältrampad.

Flera av författarna är skickliga på att hitta och förmedla den här typen av starka bilder. Som Carin Dernulf, som berättar om Jesusstatyn i gips som hennes son, efter ett bråk, kletar ner med rött läppstift. Mitt i ilskan övermannas Carin Dernulf av en annan känsla, och skriver: ”Plötsligt kommer en gammal psalm till min tanke: ’O huvud, blodigt, sårat’. Där, lutad mot väggen under handfatet, golvas jag av insikten att mina misslyckanden gjort avtryck på hans kropp”. Vändningen är oväntad och därför extra effektfull. Carin Dernulf visar hur det gudomliga bryter in i vardagen och riktar vår blick mot Kristus. Egentligen är det väl just det en andakt syftar till? 

Även Eleonore Gustafsson använder en minnesvärd bild – men av mer komisk karaktär – när hon skriver om hur hon får kraft att orka lite mer på Friskis & Svettis när hon föreställer sig att Örebromissionen-grundaren John Ongman står bredvid henne och i tredelad kostym dansar till Magnus Ugglas ”Kung i baren”. Därefter vidgar Eleonore Gustafsson perspektivet, knyter smidigt an till Hebreerbrevets ord om att vi är ”omgivna av en sky av vittnen” och beskriver hur de som gått före kan hjälpa oss i dag. På så sätt ger hon konkret vägledning. Samma sak gör hon i sin andakt om att ”skilja mellan gudomlig syndanöd och sataniska anklagelser.” 

Totalt innehåller boken Glöd 41 andakter. De är kronologiskt placerade – från september till november, från den helige Mikaels dag till Allhelgona. Flera av dem handlar om att  det är okej att vara trött och svag, om vikten av att börja i det lilla, eller nåden i att få börja om. Det finns säkert många som behöver höra det (kanske extra mycket när hösthimlen är jämngrå). Men andra behöver höra något annat: Att hösten är en tid för nystart, att det är dags att mogna som människa, ta ansvar, engagera sig. Jag hade önskat fler andakter som skakar om, fler överraskningar och ännu mera glöd. 

Koll på kristna inslagen i kanon? Dagen förklarar