Ledare

Hoten under pandemin visar demokratins bräcklighet

Hat hör inte hemma i ett civiliserat samhälle

Det är inte acceptabelt att de som arbetar hårt och försöker göra allt som står i deras makt för att förhindra spridningen av coronaviruset fått ta emot så kraftiga hot att de måste ha polisskydd. Men deras kritiker har också blivit utsatta för detsamma och även regionernas vaccinationssamordnare.

Det är inte konstigt att en del reagerar i affekt med tanke på den kollektiva stress vi upplever just nu. Människor förlorar sina anhöriga och vänner och vi hör allt fler berättelser som hur covid-19 orsakar långtidssymptom. Att folk reagerar med ilska, frustration och utifrån en känsla av maktlöshet är begripligt, men inte något vi ska lära oss leva med.

Den situation vi hamnat i är exceptionell och det har visat sig att ingen på förhand hade den nödvändiga kunskap som behövdes. Hur smittspridningen ska begränsas och vilken sorts åtgärder som krävs tycks inte heller vara helt enkelt att förstå. Viruset bryr sig tydligen inte om vad någon regering gör.

Men med det sagt finns det en del som är problematiskt med hur svenska myndigheter har hanterat situationen.

För det första, forskare måste kunna diskutera resultat av studier och det är positivt att samtalen till viss del skett offentligt. Men det hat och hot som kommit ur den offentliga diskussionen mot dem som har kunskapen, det vill säga både Folkhälsomyndigheten och dess kritiker, visar på vår oförmåga att hantera tvetydighet. I den akademiska världen diskuteras hela tiden hur olika forskningsresultat ska förstås. Inte ens i medicinsk vetenskap är resultaten alltid så tydliga som vi skulle önska.

Det andra som är märkligt, och som relaterar till den förra punkten, är den undermåliga och ofta motsägelsefulla informationen vi fått från regering och Folkhälsomyndigheten. Det är mot den bakgrunden inte märkligt att människor blir frustrerade. Det är viktigt med information och riktlinjer som är enkla att följa. Dagens ledarsida har redan tidigare efterfrågat ett erkännande att man gjort fel. Det är inte farligt att i en sådan här komplicerad situation tillstå att man vid vissa tillfällen gjort felaktiga bedömningar. Först var det exempelvis oviktigt med munskydd, nu ska vi ha det, men bara vid vissa tillfällen.

För det tredje kan man fundera på varför inte Folkhälsomyndigheten och regeringen ändrade förhållningssätt till pandemin när de först blev varse att den här smittan inte följde de mönster som man tidigare sett. Det hade vid så stor osäkerhet varit mer rimligt att följa en försiktighetsprincip. Det vill säga införa större restriktioner och begränsningar.

Det fjärde och kanske mest allvarliga är att pandemin påminner oss om bräckligheten i vår demokrati. Allt fler tycks inte kunna skilja på sak och person vilket är helt grundläggande i demokratin precis som i akademin. Det visar de hot som Folkhälsomyndigheten och dess kritiker fått utstå. De behöver varandra för att skapa ny och mer kunskap och just därför är det viktigt att kritikerna blir lyssnade på och tagna på allvar.

Fler artiklar för dig