Ledare
Fler kyrkor borde bjuda in muslimer till religionsdialog
Frida Park: Det är skillnad på gästfrihet och gudstjänst
Att bjuda på mat är en kristen urhandling, inte ett godkännande av islams teologi.
Unsplash
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Att Svenska kyrkan uppmanat församlingar att bjuda in muslimer till iftar, måltiden som bryter dagens fasta, har väckt reaktioner. Är det verkligen kyrkans uppgift att fira en annan religions traditioner i sina lokaler?
Lasse Berndes, präst i Dalabergskyrkan i Uddevalla, förklarar i intervju med Dagen varför närliggande moskéer och föreningar bjöds in. Det finns i sig inget fel i att lära sig mer om varandras tro för att på så sätt förstå andra, och sig själv, på ett bättre sätt.
Man kan rent av hävda att kristna har ett särskilt viktigt uppdrag att stå upp för utsatta medmänniskor oavsett religionstillhörighet. Därför är det viktigt att markera när kristna gör övertramp mot muslimer utifrån fördomar eller dålig teologi.
Men om inbjudan gäller en gemensam gudstjänst eller religiösa riter – som den rituella bön som bes i samband med iftar, då passeras en viktig gräns. Något som dock inte verkar ha skett i Dalabergskyrkan.
Religionsdialog blandas ofta ihop med ekumenik. Det senare är gemenskap mellan kristna syskon i Jesu namn. Strävan efter enhet mellan religioner är i stället synkretism – en allmänreligiös soppa där Jesu försoningsverk riskerar att gå förlorat.
Det finns likväl vissa likheter mellan ekumenik och religionsdialog. Ekumenik handlar inte om att försöka sudda ut olikheter eller dölja skilda uppfattningar. Variationerna ses som ett bevis på den rika mångfald som ryms inom den världsvida kyrkan. Men religionsdialogen – som ju per definition sker över religionsgränser – blir inte heller den givande om den suddar ut skillnader och blandar ihop allt i en enda röra á la George Harrisons My sweet Lord.
Avgörande blir alltså vilket syfte kyrkan har att bjuda in sina muslimska grannar. Handlar det om gemenskap och utbyte – eller om att fira gemensam gudstjänst?
Även, och än mer, för den som håller fast vid att muslimer och kristna inte ber till samma Gud finns skäl till att främja religionsdialog.
Det finns en viktig skillnad mellan gästvänlighet och gudstjänst. Att dela en måltid i församlingshemmet är ett uttryck för kärlek till nästan, men i kyrkan ber vi i Jesu namn. Att bjuda på mat är en kristen urhandling, inte ett godkännande av islams teologi.
Verklig respekt kräver att vi håller isär det sociala mötet och den religiösa ritualen, så att dialogen inte landar i en otydlighet som vare sig kristna eller muslimer tjänar på.
Otydligheten beror ibland på ett svenskt kristet dåligt samvete – inte ska väl vi komma här och visa vad vi tror och tänker? Men att förneka sin egen tro och kultur gynnar inte integration eller dialog. Med tanke på det oerhörda pris alltför många konvertiter får betala för att ha lämnat islam är det skamligt att det finns privilegierade kristna som oombett tonar ned evangeliets kärna: Jesus.
Det är dock en missuppfattning att religionsdialog skulle vara enbart för de kristna som öppnar för att Muhammed kan vara profet i den kristna tron. Även, och än mer, för den som håller fast vid att muslimer och kristna inte ber till samma Gud finns skäl till att främja religionsdialog.
Nej det vore inte särskilt gästvänligt att bjuda in muslimer till kyrkan bara för att ”passa på” att evangelisera för dem. Det gränsar till oärlighet. Men vi kan som kristna inte dölja att vi önskar att alla ska finna Jesus, vägen, sanningen och livet, även när vi delar en måltid.
Faktum är att fler kyrkor borde bjuda in muslimer till respektfullt samtal och gemenskap, med varmt självförtroende och utan att be om ursäkt för eller dölja den kristna trons kärna – Jesu försoningsverk. Frälsaren själv åt med alla möjliga människor – utan att någonsin kompromissa med vem han var.
