Nyheter | Nyhetskommentar

Uppsala domkyrka sträcker sig upp mot himlen, en kyrka som också är Svenska kyrkans främsta helgedom.

Svenska kyrkan är på väg rakt in i en inkluderings­paradox

Jacob Zetterman: Att lyckas inkludera alla är en svår konst

Svenska kyrkan brukar ogilla att ställa grupp mot grupp, ändå är det precis det man är på väg att göra, både när det gäller vigselfrågan och polyamorösa relationer. 

Det finns ett begrepp som heter inklude­rings­paradoxen. Ordet beskriver problemet som finns när man jobbar med att inkludera en viss grupp, men råkar i samma veva stöta ut någon annan.

Svenska kyrkan närmar sig just nu den här paradoxen.

Vi kan börja med det högaktuella ämne som diskuteras på kyrkomötet den här veckan. Flera kyrkopolitiker driver på för att alla präster ska viga samkönade par och därmed riva upp den kompromiss som finns från 2009. Kompromissen lyder, kyrkan ansvarar för de samkönade vigslarna, enskilda präster som har en traditionell syn på äktenskapet har rätt att avstå. 

Bemötande argumentet

De som driver på för en förändring har som huvudargument att det här handlar om mer än vigslar, eftersom homosexuella par redan får gifta sig. Nu handlar det snarare om att hbtq-personer aldrig ska behöva möta en präst som ifrågasätter deras kärlek, de ska vara trygga med att de är accepterade vare sig de sjunger i kyrkokören eller besöker kyrkans öppna förskola.

Baksidan av det här är så klart att de präster som av teologiska skäl inte vill viga samkönade par exkluderas, liksom alla medarbetare och medlemmar i Svenska kyrkan som har samma hållning.

Om det här dras till sin spets kanske konservativa präster till och med kan avkragas inom en snar framtid. Och skulle dessa präster försvinna kanske även deras trosfränder också gör slag i saken och lämnar, då de inte längre känner sig välkomna. 

Här slår alltså inkluderingsparadoxen till, och det kan bli väldigt svårt att göra alla nöjda.

Flersamma relatioiner

Precis som i frågan om polyamorösa relationer som Svenska kyrkan har börjat bearbeta på kyrkomötets begäran. Tid och kraft läggs nu på hur de personer som lever i flersamhet på ett bättre sätt ska inkluderas i den kyrkliga gemenskapen, vilket alltså kan komma att ske på bekostnad av alla dem som tycker att det här är så konstigt att de hellre väljer att lämna.

Frågan om hur man inkluderar alla är inte helt enkel, men det kan i alla fall vara bra att känna till problematiken att när man arbetar med att få med en grupp så finns risken att man stöter ute en annan.