Felicia Ferreira: 
Detta ska du rösta på som kristen

Felicia Ferreira Felicia Ferreira Felicia Ferreira Chefredaktör

Dagens chefredaktör

Jag erkänner. Jag börjar redan bli lite trött på valrörelsen. Och då är jag ändå en av dem som frivilligt tittar på de flesta partiledarutfrågningar, läser utspel och följer opinionsmätningar.

Samtidigt känner jag en växande respekt för samtliga partiledare. Just nu springer de från morgonsoffor till torgmöten, poddar, utfrågningar och dörrknackningar. De ska svara klokt på frågor om allt från vårdköer och Mellanöstern till att berätta något kul om innehållet i handväskan och kommentera vad folk googlat mest om dem samtidigt som varje felsägning riskerar att bli dagens virala klipp i sociala medier.

Demokratin kräver ganska mycket av de människor som vill leda den.

Men, den kräver också något av oss väljare.

Så, vad ska du rösta på som kristen?

Det lite tråkiga svaret är att man bör förhålla sig lite försiktig till den som hävdar att det finns ett självklart kristet val. Däremot tror jag att kristen tro och kristna värderingar kan, och borde, påverka hur vi tänker när vi står där med valsedlarna.

En färsk mätning från DN/Ipsos den 31 augusti visade att hushållsekonomin och sjukvården är väljarnas viktigaste frågor. 59 respektive 58 procent placerar dem bland sina tre viktigaste. Lag och ordning, som toppade inför förra valet, kommer därefter på 49 procent.

Detta är inte de stora värderingsfrågorna kanske någon invänder. Men det tror jag är ett misstag.

Vem eller vilka som får bära bördan när ekonomin är ansträngd är en värderings­fråga. Hur den sjuke och gamle behandlas är en människovärdes­fråga. Hur mycket vi gemensamt ska finansiera och hur mycket människor själva ska få bestämma över handlar om solidaritet men också om frihet och ansvar.

Felicia Ferreira: Kyrkan får inte förlora sin sälta – men vad är den till för?

Kristna värderingar kan, som denna ledarsida påpekat många gånger, inte reduceras till en lista med klimat, abort, dödshjälp, migration, friskolor, bistånd eller religionsfrihet. De kristna värderingarna måste också gå att upptäcka i budgeten.

Men där börjar svårigheterna.

För kristen tro ger oss ju ingen färdig skattetabell. Bibeln berättar inte hur många miljarder staten bör lägga på sjukvården. Och människor som delar tro kan göra helt olika politiska bedömningar av hur ett gott samhälle bäst byggs.

Kristen tro rymmer dessutom värden som politiken ständigt måste väga mot varandra: barmhärtighet och ansvar. Frihet och gemenskap. Omsorg om den utsatte och förvaltarskap av begränsade resurser.

Och här finns en del av den politiska mognaden.

Om min kristna tro ger stöd åt praktiskt taget varje politisk uppfattning jag redan har bör jag kanske bli lite misstänksam. Evangeliet är inget valmanifest för vare sig högern, mitten eller vänstern. Det finns sidor av kristen tro som skaver mot samtliga alternativ.

Därför är det heller inte självklart fel att låta en enskild fråga väga mycket tungt. För någon kan människolivets början och slut vara avgörande. För någon annan religionsfriheten, klimatet eller migrationen.

Men den som låter en enskild fråga avgöra bör kunna svara på två saker: Varför får just denna fråga väga tyngre än de andra? Och är jag beredd att se och acceptera konsekvenserna av resten av det politiska paket jag röstar på?

Och så har vi regeringsfrågan.

Just nu tycks nästan ingen med säkerhet kunna säga vilken regering Sverige har efter valet. Ebba Buschs öppningar för samarbete över blockgränsen har den senaste veckan lett till både spekulationer och irritation inom Tidösamarbetet. Samtidigt har hennes personliga förtroende stigit kraftigt. I Novus senaste mätning gick hon till och med om Ulf Kristersson. Magdalena Andersson å sin sida svarar alltmer svävande på frågor om Vänsterpartiet i regering medan andra partiledare drar upp ytterligare röda linjer. 

Det säger något om hur snabbt det parlamentariska landskapet kan röra sig.

Självklart måste vi fundera över vilka samarbeten vår röst kan bidra till. Men i ett så osäkert läge finns det skäl att vara försiktig med att göra avancerad regeringsmatematik till själva grunden för sitt val.

Rösta i första hand på en politisk övertygelse som du kan stå för i det långa loppet.

Och kanske bör den kristne väljaren dessutom ställa en fråga som politiken själv alltför sällan klarar av att besvara: Vad är det politiken inte kan göra?

Ett gott samhälle byggs trots allt inte bara i riksdagen. Det byggs i familjer, församlingar, föreningar och vänskaper, i de små gemenskaper där människor lär sig ansvar, tillit, förlåtelse och omsorg.

Politiken kan skapa förutsättningar för sådana gemenskaper. Den kan också försvåra för dem. Men den kan aldrig ersätta dem.

Politisk mognad borde kanske vara att ta politiken på största allvar utan att göra den till svaret på allt. Det borde också handla om att inte bara leta efter det parti som bäst bekräftar den man redan är.

Det är lätt att granska motståndarsidan. Betydligt svårare är att fråga vad det egna politiska lägret har slutat se. Vilka människor hamnar i dess blinda fläck? Vilka värden blir besvärliga när de krockar med den egna ideologin?

Kristen tro erbjuder ingen genväg förbi politikens svåra avvägningar. Men den borde göra det svårare för oss att bli helt hemmastadda i ett politiskt läger. Människovärdet kan utmana en politik. Barmhärtigheten en annan. Ansvaret, friheten, förvaltarskapet och omsorgen om det gemensamma kan skava på ytterligare andra håll.

Så kanske är den viktigaste frågan inför valet inte bara: Vilket parti tycker mest som jag? Utan, vilka övertygelser är så viktiga att de måste få styra min röst? Vilka brister är jag beredd att acceptera? Och var behöver också mina egna politiska instinkter utsättas för prövning?

Gå sedan och rösta. Men bli lite misstänksam den dag Jesus tycks hålla med dig i precis allt.

Felicia Ferreira: Dygder är demokratins bortglömda infrastruktur