Ledare

För låga kyrktak och vidöppna bakdörrar

Frida Park: Det är inte frågorna, tvivlen och undringarna vi ska vara rädda för. Det är tystnaden.

Om tvivel och existentiella frågor inte ryms under kyrktaket är det lätt att man söker sig någon annanstans där ängsligheten inte kväver samtalen.
Om tvivel och existentiella frågor inte ryms under kyrktaket är det lätt att man söker sig någon annanstans där ängsligheten inte kväver samtalen.
Publicerad Senast uppdaterad

Jag hör inte till dem som tycker att vi bara ska peka på sådant som är utmaningar eller problem inom kyrkan. Men om vi inte heller vågar syna det som inte är som det ska kan vi inte heller förändra det. Och ett av områdena som kristenheten verkar ha svårt med (med variationer inom och mellan samfunden) är takhöjden. Rent fysiskt brukar ju kyrkorna ha väl tilltagna takstolar. Sitter man i bänken och sneglar uppåt under gudstjänsten kan det svindla i maggropen: så högt det är! Men man kan också sitta i samma kyrkbänk och snegla uppåt och känna att det är så lågt i tak att det blir svårt att andas.

Subscribe for full access

Get instant access to all content