Kanske är det ett väckelsemöte du behöver i sommar?

Hur sker förnyelse? Vad är det i en människas liv som på djupet skapar förändring mot det mål som varje kristen människa lever efter? Möjligtvis har stora delar av den lågkyrkliga kristenheten gjort en resa i synen på just dessa frågor. En glimt av denna resa kan man skönja om man går igenom programmen för de många kristna sommarkonferenser som nu drar i gång.

Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Öyvind Tholvsen Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Och konferenserna är många. Först ut är Nyhemsveckan i Mullsjö som börjar i dag. Därefter duggar de tätt. Torpkonferensen utanför Örebro, New Wines sommarkonferens i Göteborg, Lapplandsveckan utanför Lycksele och Hönökonferensen utanför Göteborg äger alla rum inom i de intensivaste konferensveckorna nu i början av sommaren. För den som har senare semester finns Europakonferensen i Uppsala och Oaskonferensen utanför Halmstad.

För de fyra med längst historia: Torp, Nyhem, Lapplandsveckan och Hönö blir det tydligt hur dessa andliga jättemöten med tiden har fått nya betoningar och breddat sina uttryck. Sven Kårbrant beskrev 1987 på ett talande sätt hur det var från början i sin jubileumsbok om Torp, hundra år efter den första Torpkonferensen. Torp ”är en helig plats där Gud uppenbarar sig mer än på andra ställen.” Kårbrant beskriver hur den ”associerar till en dallrande längtan som känslomässigt berör det allra innersta och väcker längtan efter nya upplevelser.”

Tältande ungdomar på Nyhem väcker hopp för framtiden

Programmet på alla dessa andliga storsamlingar bestod främst av väckelsemöten i kombination med bibelstudier. I pingströrelsens konferenser gavs också från början tid för samtal och överläggningar mellan pastorer och ledare. Men det var förnyelsens, väckelsens och helgelsens tyngd som fanns i förgrunden och förmedlades med stort allvar i förkunnelse med stöd i rörelsernas egna sånger.

Väckelse uppstår när en människa gräver djupt där inne i sin själ för att för sig själv och inför Gud skärskåda sitt liv, sina motiv och sin egen helgelse in i en allvarsmättad omvändelse. Först i frälsningsögonblicket, sedan i helgelsens många omvändelsesteg – denna process av att mer och mer formas att bli lik Jesus Kristus själv. För att detta ska vara möjligt behövs en djup beröring av Gud själv genom Ordets förkunnelse och Andens utgjutelse. Detta skedde på förnyelsekonferenserna som alltså var djupt rotade i väckelserörelsernas syn på andlig förnyelse.

I vardagen är det så lätt att somna bort från det som är våra livs djupaste riktning. Därför behöver vi väckelsemöten som likt en väckarklocka ställs in för att regelbundet väcka oss om vi somnat. Eller med en annan metafor; att fylla på sitt liv likt en bil som behöver tankas.

En genomgång av de nutida kristna konferensprogrammen visar på tydliga förskjutningar. Förr gick alla deltagare på allt. I dag bjuds de på stora smörgåsbord av workshops, konserter, bönerum, gudstjänster, seminarier, bibelstudier, panelsamtal, barnmöten, ungdomsmöten, samlingar för unga vuxna och intervjuer med personligheter som delar sina berättelser.

Kanske är detta en reaktion efter att ”konferenskristendom” och ”upplevelsekristendom” blev något av ett skällsord i många, även frikyrkliga, sammanhang. Många upplevde att denna dallrande längtan efter känslomässig beröring blev en återvändsgränd. Man beskrev inte längre sina behov i form av nya upplevelser.

Och kanske är det detta alla de nya inslagen vill försöka komma åt. Att ge flera olika redskap i vardagen så att vi slutar leva med ett ständigt läckage. Seminarier och panelsamtal syftar ofta till att ge redskap åt den enskilde och församlingen att leva och vara på ett sätt som håller i längden.

Kanske har det lett till att många av konferenserna har vuxit under de senare decennierna. De har fångat upp trender i tiden och mött reella behov och därmed också den kritik som funnits mot den upplevelsebaserade versionen av synen på förnyelse och växt. I sin vardag har de likt mångas bil där hemma fått en liten strömsladd som laddar batteriet varje natt. Eller ännu mer radikalt – man gör likt min uppfinningsrika vän – monterar en solcellspanel på sin farkost så att den får kraft i varje stund den behöver, i alla fall all den tid den finns i ljuset. Behovet av att nu och då besöka macken för påfyllning minskar.

Men riskerar vi att värna, nära och fokusera på ett inrutat vardagsliv på ett sätt som gör att vi aldrig utmanar oss själva att på riktigt lyfta blicken från det som bara rullar på? Räcker alla goda vardagsvanor i hemmet och i den egna församlingen?

I en tid där vår vardag allt mer individualiseras utmanar just konferenslivet en vecka eller ett veckoslut till att samlas i riktiga storsamlingar. Att få lyssna till en annan röst än de vanliga hemmavid. Att få möta andra människor, sjunga andra sånger, dras med i detta djupt bibliska: En genuin gemensam upplevelse av att Gud talar. Att vara på helig mark. Att vakna till liv. Att på nytt uppfyllas av Guds Andes kraft.

Låt oss också be och hoppas att sommarens många förnyelsekonferenser, också kan ge oss tyngden och allvaret. Detta som väcker känslorna i oss. Vi är nog många som längtar efter att vår andliga väckarklocka kan ringa ut något gammalt och ringa in något nytt också i våra liv. Att skärskåda sitt liv och sina motiv. Att gråta över det som inte är som jag vill, att få en klarare blick och sedan omvända sig mot det mål jag i mitt dop bekände. Det är inte det värsta man kan ägna en sommarvecka åt.

Och kanske är de flesta av oss som min egen bil: hybrida. Vi har förutom elsladden där hemma, också behov av att få en rejäl påfylld tank för de riktigt långa och krävande sträckor som livet ibland bjuder på.

Öyvind Tholvsen: När nätet väcker tro behöver kyrkan hitta sin nya roll