Rastlösheten är ett tecken på att det finns något större

Per-Johan Thörn Wistrand har läst Det vilda sökandet av Sam Wohlin

Sam Wohlin, pastor i Karlstads pingstkyrka.

Dagen

Per-Johan Thörn Wistrand Per-Johan Thörn Wistrand Frilansjournalist och recensent

Publicerad 2026-06-23 - 05:00

Det vilda sökandet – så finner det rastlösa hjärtat vägen hem

Författare: Sam Wohlin
Förlag: Libris (168 sidor)
Genre: Teologi/livsberättelse

Titeln på framsidans snyggt anade berg slår an något. Vilt sökande kan en upplevelseberoende person som jag relatera till. Spontant går mina tankar till filmerna Into the wild och Wild där vildmarken är platsen för att försöka komma vidare.

Mycket riktigt får vi följa med på livsvandringar världen över i pastorn och författaren Sam Wohlins bok. Musiker som Ulf Christiansson och Peo Thyrén finns med liksom View, som växte upp i en buddistisk familj i Thailand. Som barn levde hon nära en bordell där hennes mamma tvingades arbeta. Senare blev View kristen, kom i kontakt med missionärerna Daniel och Paulina Brolin och började leda lovsång.

En förenande faktor i berättelserna är drivet att fylla ett inre tomrum. I stället för att se sökandets rastlöshet som ett problem väljer Wohlin att betrakta det som en fingervisning om att det finns något större. Resorna går genom med- och motgångar, ångest och kval, djupt mörker och starkt ljusa händelser. Han visar hur människor allt eftersom hittar hem till Gud.

Han visar hur människor allteftersom hittar hem till Gud.

Det är just berättelserna som är behållningen, de berör mig mycket. Men tyvärr främjar inte formen läsningen. Jag vill ha citat från de porträtterade för att komma dem närmare. Det saknas dock tyvärr till stor del.

Och utropstecknen! De är alldeles för många. Till slut får jag svårt att se innehållet mellan dem. Det starka budskapet skulle bli ännu starkare med färre sådana.

Boken är evangeliserande, vilket är tydligt. I slutet finns till exempel en frälsningsbön och tips om att gå en Alphakurs för att lära sig mer. Det lovvärda syftet till trots tycker jag att texten, som potentiell läsupplevelse, skulle bli mer intressant om det grävdes djupare tidigare i processerna. Innan sökaren så att säga är framme.

När Sam Wohlin beskriver egna upplevelser, och skriver i jagform (till exempel om att förlora sin pappa redan som 16-åring), är det rakt på och stundtals briljant. Jag läser gärna mer med det anslaget.