”Mitt liv kommer alltid delas in i ett före och ett efter 2024, då min man hastigt dog”

När Zandra Eriksheds man hastigt dog fick hon uppleva Guds omsorg genom vänners handfasta kärlek. Samtidigt insåg hon vad hon vill göra med sin stund på jorden. 

1. Hur skulle du beskriva ditt nuvarande sinnestillstånd?

– Tacksam och påfylld! Jag har varit på tågluff, sommarmöte med Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby, målat om hemma och byggt en pergola med vänner. Sommaren har gjort gott för min själ, efter flera turbulenta år.

2. Berätta om en händelse som präglat ditt liv?

– Mitt liv kommer alltid delas in i ett före och ett efter 2024, då min man hastigt dog. Förlusten och den råa insikten om alltings flyktighet har lett till att jag har väldigt lite tålamod med allt som inte är ärligt och äkta. Jag vill inte slösa bort smärtan och hoppas att den har gjort mig mer nådefull mot andra. Jag har blivit mindre rädd och vill leva min stund på jorden fullt ut, även om det innebär att jag går i mål med ett ärrat hjärta. Jag vill lämna världen bättre än jag fann den och bejakar minsta glädje och tecken på skönhet. ”Micro joys is how we survive macro grief.”

3. Vilket samtalsämne hamnar du oftast i med nya människor efter de vanliga artighetsfraserna?

– Jag tycker om att ställa frågor som: ”Vilka livsteman har du just nu? Vad gör dig glad/tacksam? Vad ser du fram emot?”

4. När tvivlar du på dig själv?

– Jag blir osäker av allt som har med administration, precision och teknik att göra … och matlagning.

5. Nämn ett bönesvar du fått.

– Sedan min man Stefan dog har jag så påtagligt upplevt Guds kärlek genom människors omsorg. Jag vet att många i sorg upplever att människor drar sig undan, i rädsla för att säga eller göra ”fel”. Min erfarenhet är tvärtom, även nu när det har gått några år. Vännerna håller i och bidrar på det sätt de kan. Snickeri, pappersarbete, matlådor … Det är att vara kyrka!

– Under lång tid tände våra grannar marschaller utanför vårt hus, som en symbol för att ljuset vinner över mörkret … Bara vetskapen att det inte var kolsvart utanför gav en sådan tröst. Och när jag var låg i vintras och inte orkade fixa julfint gick några vänner samman, smög in med gran och en julkalender med 48 paket till barnen!

– Om jag någon gång tvivlar, påminner jag mig om hur handgriplig Guds kärlek har varit i det allra mörkaste. Jag hoppas att jag genom detta har lärt mig något om att möta andra i sorg. Varje litet meddelande och kram har betytt så mycket. Allt är bara nåd!

Esbjörn Hagberg: Jag hade varit biskop i fem månader när vår dotter blev svårt sjuk

6. Vilken politisk fråga kan du inte tänka dig att kompromissa med.

– Jag tänker inte på någon särskild fråga, men jag vill dra i handbromsen när principer, ego och rädslor blir större än omsorgen om människan och skapelsen.

7. Vad skäms du över?

– Jag lever ett liv där många olika bitar försöker samsas, vilket ofta går ut över minne och fokus. Jag kan missa självklarheter och att höra av mig tillbaka. Jag skäms och sörjer när det går ut över andra!

8. Vilken är din största talang?

– Vet inte om det räknas som talang, men jag är inte alls cool utan är bra på att göra mig sårbar. Det tror jag får andra att känna sig trygga, vilket i sig gör mig till en bättre fotograf. Bilderna visar på det äkta möte som uppstod.

9. I vilka sammanhang blir du obekväm?

– När jag ska laga mat till någon annan än mina barn. Jag vill gärna ha ett öppet hem, men är en osäker värdinna.

10. Vilket tv-program skulle du vilja vara med i?

– Vänner eller Bullerbyn. Jag älskar att dela vardagsgemenskap och att barnen känner sig trygga i många olika hem. Dessutom lever jag ju halva mitt liv på kaféet Babettes i Linköping, som är ännu bättre än Central Perk!

11. När möter du Gud?

– I ensamhet, nattvard, natur, lovsång, konst. När jag skriver och fotograferar. Och väldigt ofta i mötet med andra människor. Som när jag leder pass på Friskis, jag känner en sådan kärlek till motionärerna!

12. Har du någon fobi?

– Nej, men ogillar ljudet av vätska som hälls upp i glas.

13. Viken uppfattning om dig tycker du inte stämmer?

– Att jag inte kan bli arg, det kan mina barn intyga att jag kan. Blir dock oftare ledsen och överväldigad än arg.

14. Vilket är svenska språkets vackraste ord?

– Barmhärtighet.

15. Hur föreställer du dig livet efter döden?

– Det blir ju förstås bristfälligt hur man än försöker. Man om jag tänker på det bästa jag vet så är det som en stor fest runt ett vackert dukat bord. Bara trygghet och glädje. Ingen skam eller ångest. Att vara helt känd och älskad. Ljus, livemusik, leenden, dans. Barn som kryper under bordet, folk kramas och bjuder varann att ta mer mat. ”Åh, är du här?! Och du! Och jag?!”

16. Vilket är ditt tydligaste barndomsminne?

– Jag tänker ofta på när vi var i Australien hela familjen 1997. Första kvällen skalade mamma en perfekt mogen mango. Hon höll fram den mot mig och bjöd mig att dyka ner med hela ansiktet. Det är något så generöst, förväntansfullt och varmt i det minnet. Jag hade en väldigt kärleksfull och kreativ uppväxt som har lagt en trygg bottenplatta i mitt liv.

Zandra vill förnya känslorna när hon fotar kärlekspar

17. Vad vill du ska spelas på din begravning?

– ”Eros Agape Philia” av Sara Parkman och Lydia Lithells ”Det enda jag vet”. Den brukade pappa sjunga när jag var liten.

18. Genom vilket konstnärligt verk har du tydligast upplevt kontakt med Gud?

– En tavla som min mamma målade i samband med att Stefan dog. Den ger hopp.

19. Vilken är din käraste ägodel?

– Samma som ovan. Men över lag älskar jag mitt hem. Om något ska bo hos mig måste det vara vackert, ha ett känslomässigt värde eller vara extremt praktiskt.

20. På vilken plats är du som lyckligast?

– ”Anywhere is paradise, when you’re with the one you love.” I Bjärka-Säby sammanfaller dock både plats och människor. Jag andas även lättare i Bohuslän. Blir mer hemkär för varje år och faller lätt i gråt av granit och havshorisont.

”Jag utvecklade tvångstankar kring Gud”