SKR-ledaren om trösten efter mammans död: "Det var ett slags bönesvar, en tröstande glänta"

"Finns det fler kyrkor än Svenska kyrkan?” Det är en av de vanligaste frågorna Sofia Camnerin, generalsekreterare på Sveriges kristna råd, får om sitt jobb. I Dagens sommarserie berättar hon om detta men även om självtvivel, gudsmöten och en avgörande händelse i livet.

1. Hur skulle du beskriva ditt nuvarande sinnestillstånd?

– Är i semesterstämning, omgiven av barn, make, hunden Otto, kära släktingar, några nära vänner och barnens kusiner. Det är både intensivt och lugnt på samma gång.

2. Berätta om en händelse som präglat ditt liv?

– Det finns såklart flera. Att få barn. Att tidigt ha varit omgiven av mycket musik och många engagerade varma fromma personer. En avgörande händelse var under fastan ett år för många år sedan, då vi sjöng ”Kom låt oss gå upp till Jerusalem” då jag bestämde mig, efter några år av prövande, omvägar och vånda, att jag skulle börja läsa teologi med siktet att bli pastor.

3. Vilket samtalsämne hamnar du oftast i med nya människor efter de vanliga artighetsfraserna?

– Mina barn, vad de gör nu, hur de har det, eller mitt arbete. En vanlig fråga är: ”hur många kyrkor finns det i Sverige?” eller ”finns det fler kyrkor än Svenska kyrkan alltså?”…

4. När tvivlar du på dig själv?

– Jag har passerat ”inkräktarsymtom” och sådant man kan känna när man är ung (känslan av att dom kommer avslöja att jag är en bluff), däremot kan jag bli trött och sliten, vilket väcker frågor om prioriteringar och hur jag ska kunna säkra kraft framåt; tid att göra det jag brinner för – skriva, jobba med teologi och tolkning - och ge tillräckligt utrymme åt familj.

5. Nämn ett bönesvar du fått.

– Många små bönesvar både nu och då. Oftast ser man det i backspegeln. Hur Gud leder, öppnar dörrar, ger kraft när det behövs, skyddar och bevarar. Konkreta bönesvar är exempelvis när jag sökt tröst, vägledning eller kraft, och någon då skickat en hälsning, eller att jag har hamnat i sammanhang som varit livstolkande när jag bett om vägledning.

– Min mamma dog ganska snabbt, oväntat och för tidigt i påskas. Det var tungt att också arbeta då. En morgonsamling på Ekumeniska centret, under den perioden, var omfamnande och tröstande. Musikstycket Våren av Grieg spelades, exempelvis. Texten om att vintern ger vika, isarna bryts upp och att ännu en gång få höra fåglarnas sång, blev en hoppfull påminnelse om livet som aldrig dör och att mörker kan brytas. Det var ett slags bönesvar, en tröstande glänta.

6. Vilken politisk fråga kan du inte tänka dig att kompromissa med.

– Engagemanget för den andre, varje människas okränkbara värde, att vi alla lever på samma lilla klot och förväntas dela på det som finns, inte exploatera och roffa åt oss.

7. Vad skäms du över?

– Känner inte skam direkt, däremot skuld nu och då, exempelvis över att inte heller jag lever som jag borde om alla ska få det dom behöver.

8. Vilken är din största talang?

– Det är nog orden, att finna dem.

9. I vilka sammanhang blir du obekväm?

– När det är för mycket ljud och en krävande stämning. Jag älskar barmhärtiga miljöer där man kan sänka garden.

10. Vilket TV-program skulle du vilja vara med i?

– Gudstjänster, helgmålsböner, program med fokus på livstolkning. Det borde skapas ett program som heter typ ”Fråga pastorn” för vi har per definition ett brett perspektiv, eftersom precis allt berörs av tron.

11. När möter du Gud?

– I varje andetag, om jag är uppmärksam. I gudstjänsten, på promenader, vid havet, på en bergstopp.

12. Har du någon fobi?

– Inga fobier men jag tycker inte om avlopp och getingar, exempelvis.

13. Viken uppfattning om dig tycker du inte stämmer?

– En del kan nog tänka att jag är väldigt social, men jag är också ganska mycket en ensamvarg.

14. Vilket är svenska språkets vackraste ord?

– Förundran.

15. Hur föreställer du dig livet efter döden?

– Som den vackraste konserten, rena toner, oändligt vackra klanger, igenkänning, total trygghet, harmoni, alla vi älskar närvarande

”Det största bönesvar jag fått var när jag mötte min man, Valter”

16. Vilket är ditt tydligaste barndomsminne?

– Somrarna i vår lilla sommarstuga vi hade då, i Småland, vid en skogssjö. Vi hade en liten motorbåt jag tidigt lärde mig köra, jag och min syster fick åka ut själva ända till udden, med våra stora orangea flytvästar. Det fanns ett loft i stugan också, med nytt rent trägolv. Där visade vår mormor oss hur man kunde skapa världar av egengjorda pappersfigurer och former.

17. Vad vill du ska spelas på din begravning?

– Vid din sida, av Kent. Och Adagio av T Alibinoni.

18. Genom vilket konstnärligt verk har du tydligast upplevt kontakt med Gud?

– Musiken, men även konsten, målningar. Konstverket Pietá, där Maria håller sin döde son i famnen är ett verk som jag många gånger blivit djupt berörd av. Ett tidigt minne är från filmen Jesus från Nasaret, som jag såg som barn hemma hos farmor, och hur djupt omskakande just scenen där Maria begråter sin döde son, var för mig redan då.

19. Vilken är din käraste ägodel?

– Min trumpet, som jag tyvärr nästan aldrig spelar på längre, och min cornett, som jag har lånat ut, till dotterns spelande fästman, på obestämd tid.

20. På vilken plats är du som lyckligast?

– Vårt fritidshus på Öland. Det är en mycket vacker plats och blir en samlingspunkt för släkt och vänner under sommaren. Övriga delar av året är det oändligt stilla, kargt, tyst och därmed välgörande. Vårt hus ligger nära både hav och alvar, och Klintagården, som vi alla älskar.