”Det största bönesvar jag fått var när jag mötte min man, Valter”

På sommaren är författaren Vibeke Olsson Falk som lyckligast på stranden. Men mitt i allt det vackra är saknaden efter bortgångne livskamraten Valter ständigt närvarande.

1. Hur skulle du beskriva ditt nuvarande sinnestillstånd?
– Tyvärr är det ganska sorgset. Jag förlorade min man för ett och ett halvt år sedan. Vi hade levt tillsammans i 32 år, så jag är ju fortfarande i sorg. Sedan finns det ju självklart glädjeämnen i stunden, men mitt grundtillstånd är den här oerhörda saknaden.

2. Berätta om en händelse som präglat ditt liv?
– Min pappa dog när jag var 16 år. Det har präglat mitt liv väldigt mycket, jag ”tvärgamlades” som man säger i Västerbotten. Men sedan är det ju alla mänskliga möten som i positiv mening har präglat mitt liv, som när jag fick kontakt med Elimkyrkan i Stockholm när jag var 21 år. Det var en väldigt genomgripande händelse i mitt liv.

3. Vilket samtalsämne hamnar du oftast i med nya människor efter de vanliga artighetsfraserna?

– Ganska ofta handlar det om mat eller bakning, men också fotboll – inte minst nu under VM.

4. När tvivlar du på dig själv?
– Ofta, även om det blivit mindre nu när jag är äldre. Men jag tror att många kan dela den här rädslan för att bli avslöjad som en stor bluff.

5. Nämn ett bönesvar du fått.

– Det största bönesvaret jag har fått är när jag mötte min man Valter. Innan jag träffade honom hade jag gått igenom en traumatisk skilsmässa och jag önskade väldigt starkt att jag skulle få uppleva kärlek. Valter är det största bönesvaret i mitt liv.

6. Vilken politisk fråga kan du inte tänka dig att kompromissa med.

– Behandlingen av människor från andra länder. Jag tycker att det är fruktansvärt att man drar tillbaka permanenta uppehållstillstånd och utvisar människor som bott här i 20 år och etablerat sig i Sverige. Jag är personligen inte för någon stram migrationspolitik, men jag förstår att det är en fråga som man behöver diskutera. Men hur man behandlar människor som är här, det kan jag inte kompromissa med.

7. Vad skäms du över?

– När jag var 14 år var jag väldigt elak mot en brevvän. Vi hade brevväxlat och skrivit romantiskt till varandra, men så träffade han en flicka ”på riktigt”. Jag blev så vansinnigt svartsjuk och skrev väldigt elakt till honom. Det skäms jag fortfarande över trots att det var så många år sedan.

Vibeke Olsson tar farväl av Bricken

8. Vilken är din största talang?
– Jag är bra på att laga mat och baka. Jag tycker särskilt om gammaldags husmanskost; korvkaka är en paradrätt och tyska surbröd.

9. I vilka sammanhang blir du obekväm?

– Det är nog när jag inte känner mig sedd. När man är i sammanhang där allt man säger faller platt till marken och man känner sig ensam fast man är bland många.

10. Vilket tv-program skulle du vilja vara med i?

– Oj, jag har inte direkt någon längtan efter att vara med i tv. Skulle jag välja något skulle det vara Babel i så fall eftersom jag är författare.

11. När möter du Gud?

– Jag blev kristen under fyra års tid kan man säga, mellan 14 och 18 års ålder. När jag var 14 kände jag att jag hade en gudstro och ville bli döpt och som 18-åring bekände jag min kristna tro och tog till mig inkarnationen av Gud som blivit människa i Kristus. Det var ingen dramatisk omvändelse utan en utveckling under de här åren.

12. Har du någon fobi?

– Jag har lite cellskräck och kan bli rädd för att låsa på offentliga toaletter till exempel. Jag har inga problem med att åka tunnelbana, men om man är ensam kvar i vagnen kan det kännas otäckt. Jag är också väldigt rädd för råttor.

13. Vilken uppfattning om dig tycker du inte stämmer?

– En del har en massa förutfattade meningar om författare, som att man bara lever i det man skriver. För mig är det viktigt med vardagslivet och det vanliga livet. Så den uppfattningen stämmer inte in på mig.

14. Vilket är svenska språkets vackraste ord?

– Dagsmeja. Det är som en bild av det kristna hoppet – redan nu men ännu inte.

15. Hur föreställer du dig livet efter döden?

– Jag tror ju att vi får mötas igen. Att vi får återse de människor som stått oss nära. Jag tror att det bästa i livet är ett förebud om himlen. De bästa stunderna, de vackraste minnena. Jag tror att vi kommer känna igen det på något sätt.

16. Vilket är ditt tydligaste barndomsminne?

– Jag växte upp i ett radhus på Lidingö och ett vardagsminne är hur jag sitter där vid köksbordet och äter havregrynsgröt. Det vanliga livet som pågick i barndomen.

17. Vad vill du ska spelas på din begravning?

– Jag vill att man ska sjunga Det ska gå till den heliga staden. Men man får också gärna spela Amazing Grace.

18. Genom vilket konstnärligt verk har du tydligast upplevt kontakt med Gud?

– Min mormor var bildkonstnär och målade i olja, mycket blommor. Hennes tavlor betyder mer och mer för mig. Just blommor är på ett sätt det flyktigaste som finns, och hon förevigade dem. Det säger så mycket för mig om Guds nåd.

”Ibland får någon för sig att jag är praktisk, motorintresserad eller friluftsfanatiker”

19. Vilken är din käraste ägodel?

– Apropå mormor, så är det två möbler som kommer från henne. Ett gammalt hörnskåp och en sekretär i masurbjörk.

20. På vilken plats är du som lyckligast?

– Nu på sommaren är det stranden; jag tycker mycket om att bada. Jag har tyvärr inte tillgång till vårt älskade hus i Hälsingland längre, det hade jag inte råd med när jag blev ensam. Där fanns Mörtsjön, en liten skogssjö i Ryggesbo där vi har badat alla somrar. Men här i Stockholm är Långholmen väldigt fint, och Bredäng har en jättefin strand som jag uppskattar.