Kultur | Bokrecension
Hon tror att Jesus blev till genom ett övergrepp
Fredrik Wenell har läst ”Jesus: ett historiskt mysterium” av Elaine Pagels
Religionsprofessorn Elaine Pagels älskar evangelierna – utan att tro på dem. Nu finns hennes bok Jesus – ett historiskt mysterium på svenska. Dagens Fredrik Wenell tycker att boken är lärorik, men att Pagels gör det lite väl enkelt för sig.
Elaine Pagels bok om Jesus är god och nyttig läsning för alla som är intresserade av ett sekulärt perspektiv på Jesus. Med sekulärt menar jag inte kritiskt eller negativt, det är faktiskt precis tvärtom. Hon skriver alldeles i slutet av boken att hon ”älskar evangeliernas berättelser”. Med sekulärt menar jag snarare att boken är skriven med utgångspunkten att allt som inte går att förklara med orsakssamband inom den här världen behöver andra förklaringar.
Pagels är religionshistorisk forskare och professor vid Princeton University. Hon är främst känd för sin forskning om de så kallade gnostiska evangelierna. I den här boken om Jesus som kom ut 2025 på engelska och nu är översatt till svenska, utgiven av Fri Tanke förlag, undersöker hon vem Jesus egentligen är.
Det blir tydligt att Pagels framställning har en modernistisk världsbild som grund. I en sådan är det inte möjligt att utgå från något utanför historien, exempelvis gudomliga handlingar.
De flesta historieskrivningar bygger på vittnesbörd, men också på grundläggande antaganden om vad som är möjligt att tro om världen. Det blir tydligt att Pagels framställning har en modernistisk världsbild som grund. I en sådan är det inte möjligt att utgå från något utanför historien, exempelvis gudomliga handlingar. Den moderna synen utgår från att evangelierna inte utan vidare kan betraktas som tillförlitliga källor, eftersom deras syfte är att övertyga människor om vem Jesus är. De ses snarare som ett perspektiv för att förklara varför det som hände runt Jesus inte var ett misslyckande utan snarare att Guds rike har kommit.
Men hon gör det väl enkelt för sig. De källor hon använder för att pröva evangeliernas beskrivningar utgår också från specifika perspektiv som också vill övertyga läsaren. Flera av dem handlar exempelvis om att visa att Jesus inte var tillförlitlig utan snarare en upprorsmakare som hotade det romerska imperiet.
Den sekulära metod hon använder kan alltså också förstås som ett slags vittnesbörd. Den utgår från idéer som i sig inte är givna och inte går att bevisa eftersom de vilar på människors berättelser.
Här spelar exempelvis synen på de övernaturliga inslagen i evangelierna en stor roll. För Pagels är det omöjligt att Jesus kan ha kommit till genom en jungfrufödsel. Det är inte möjligt vare sig socialt eller biologiskt att Maria blev gravid på något annat sätt än genom en man. Socialt skulle skammen varit alltför stor och biologiskt – ja, det är förmodligen ingen som i dag kommit undan en graviditet med samma förklaring. En trolig förklaring är därför enligt Pagels att hon blev våldtagen av en romersk bågskytt vid namn Pandira. Det är i alla fall vad andra judiska källor som ville smäda Jesus gör gällande. Det är helt enkelt omöjligt att ur ett sekulärt vittnesbörd tro att jungfrufödseln var på riktigt och att källor som förklarar det med inomvärldsliga orsakssamband ges större tillförlitlighet.
De olika berättelserna som Pagels använder sig av – evangeliernas, andra källor och en modern – är tre olika perspektiv på vem Jesus är. Redan i evangelierna är det tydligt att Jesus identitet inte på något sätt var självklar utan något som de stred om och diskuterade. Pagels bok är alltså en del i ett pågående samtal om Jesus identitet.
Det är därför som den här boken är god och nyttig läsning för alla som lever i postkristna samhällen. Den är nämligen ett exempel på hur människor som inte tror kan läsa och förstå det som troende tar för självklart.
Boken ger många nya kunskaper och insikter som hjälpt mig att ännu bättre förstå varför Jesus fortsatt är en stötesten i ett sekulärt samhälle.
Att Pagels älskar evangelierna beror på att de är ”en injektion av hopp”. Hon skriver att berättelsen handlar om att ”Gud kan skapa en väg där det inte finns någon väg”. Till och med ur ett sekulärt perspektiv kan alltså evangelierna ingjuta hopp. Det är vackert och lätt att hålla med om. Men en grundläggande fråga den kristna tron behöver ställa är vad som är grunden för hoppet?
Författarens svar handlar förmodligen om att bli omvänd genom att själv komma till insikt. I den meningen kan hennes bok ses som ett modernt evangelium som på många sätt liknar budskapet i samtida självhjälpslitteratur.
För den kristna tron är det precis där som ett modernt evangelium kommer till korta. Omvändelsen sker inte genom att komma till insikt, få rätt kunskap eller bli upplyst utan i tron på Jesus som har förändrat den här världen. I Jesus finns hoppet om att det finns en Gud som sänt sin Son till världen, och ett sådant påstående kan aldrig verifieras med vetenskapliga metoder hur mycket än historikerna letar, utan kommer till en människa i tro, som i och för sig kan vara välgrundad också intellektuellt. Men boken ger många nya kunskaper och insikter som hjälpt mig att ännu bättre förstå varför Jesus fortsatt är en stötesten i ett sekulärt samhälle.