Kultur | Film & TV-recension

De dansade och skakade som ett sätt att rena sig från synd

Magnus Sundell har sett filmen ”The Testament of Ann Lee”

Amanda Seyfried spelar huvudrollen i filmen The Testament of Ann Lee.
Publicerad

The Testament of Ann Lee

  • Betyg: 4 av 5

  • Regi: Mona Fastvold

  • Manus: Brady Corbet, Mona Fastvold

  • Genre: Drama, musikal

  • I rollerna: Amanda Seyfried, Lewis Pullman, Thomasin McKenzie m fl

  • Kan ses: Via Disney+, SF Anytime, Apple TV m fl

The Testament of Ann Lee är en film om grundaren av den engelska 1700-talsrörelsen Shakers som emigrerade till Amerika för att få frihet att utöva sin tro. Filmen lyckas gestalta rörelsens speciella form av bön på ett spännande sätt, skriver Dagens recensent Magnus Sundell.

Enligt talesättet finns det många underliga djur i vår Herres hage. Vilket är lätt att hålla med om när man tittar på såväl dagens religiösa landskap som kyrkohistorien. Skillnaderna och spretigheten i sådant som lära, uttryckssätt och praktik är stor bland både rörelser och individer. Även om det såklart finns gränser – religion kan vara explosiv materia – är detta något att i grunden vara tacksam över, då det vi kallar Gud svårligen låter sig beskrivas eller uttryckas på ett enkelt eller ensidigt sätt. Därför är mångfalden naturlig och behövs.

Men det är lätt att döma det vi inte förstår, det vi tycker är alltför annorlunda och underligt. Och det kan vara förvirrande – men väldigt nyttigt – att upptäcka att vi kan tänka och tro som en annan troende människa på vissa sätt, men totalt annorlunda på andra. 

Det är därför vanskligt att stämpla kyrkor och rörelser och deras företrädare utifrån en färdig mall – konservativ, liberal, höger, vänster, karismatisk, sekteristisk etcetera – då det sällan går att pricka av alla punkter i den där mallen. Helt enkelt för att människan liksom tron är komplex och föränderlig.

Jag tänker på det där när jag ser The Testament of Ann Lee, den uppmärksammade filmen om Shakerrörelsens grundare och förgrundsfigur, som nu finns tillgänglig på streaming och video-on-demand. 

Och det kan vara förvirrande – men väldigt nyttigt – att upptäcka att vi kan tänka och tro som en annan troende människa på vissa sätt, men totalt annorlunda på andra.

Magnus Sundell

Där möts vi av den fascinerande berättelsen om den illitterata unga kvinnan Ann Lee och den rörelse hon var med om att grunda i England i mitten av 1700-talet. Namnet på rörelsen var egentligen The United Society of Believers in Christ's Second Appearing, men de kom att kallas Shakers på grund av att de dansade och skakade när de bad, som ett sätt att rena sig från synd. Rörelsen hade sitt ursprung i Kväkarna (Quakers).

Visst finns en hel del konstigt och knepigt sekteristiskt med Shakers och Ann Lee, men här finns faktiskt också sådant som tilltalar och känns före sin tid. 

Den norska filmregissören Mona Fastvold lyckas spegla det mångbottnade och väljer det udda greppet att gestalta rörelsens speciella form av tillbedjan och extas genom ett slags musikalnummer. Det är dock ingen renodlad musikalfilm, snarare blir sång och dans en återkommande och naturlig del av berättelsen. Sångerna bygger på Shakerpsalmer och Celia Rowlson-Hall har gjort fantastisk koreografi. Det är suggestivt och vackert – och även en sådan extasskeptiker som jag njuter och känner mig märkligt delaktig.

”Sångerna bygger på Shakerpsalmer och Celia Rowlson-Hall har gjort fantastisk koreografi. Det är suggestivt och vackert – och även en sådan extasskeptiker som jag njuter och känner mig märkligt delaktig”, skriver Magnus Sundell.

Den unga och varmt troende Ann Lee växer upp i Manchester i England och söker sig till kejsarparet Jane och James Wardley. De leder den apokalyptiska rörelsen The Wardley Society som predikar tidens snara slut och att Jesus ska återkomma till jorden i en kvinnas gestalt.

Efter att ha hamnat i ett påtvingat äktenskap, fött och förlorat fyra barn och blivit inlagd på mentalsjukhus börjar Ann Lee få visioner. Hon säger sig ha fått insikt om att utövad sexualitet är den ursynd som skiljer människan från Gud, och fastslår därför att alla sant troende bör leva i celibat, även de redan gifta. (Något som ligger helt i linje med hennes egna negativa upplevelser av sex.) Hon säger sig vara den nya manifestationen av Jesus på jorden som Wardleys profeterat om och börjar kalla sig Mother Ann. Följarna blir allt fler och Ann Lee allt frimodigare i sina predikningar. 

Naturligtvis accepteras detta inte av Church of England och efter att fått utstå förföljelser och flera fängelsestraff beslutar sig Ann Lee 1774 att tillsammans med åtta andra medlemmar i rörelsen, bland annat hennes älskade bror William, emigrera till Amerika. Ledda av löften om religionsfrihet och visioner om väckelse.

Shaker-rörelsen hade som mest närmare 6 000 medlemmar i mitten av 1800-talet, fördelat på 19 olika kommuniteter/samhällen.

Väl framme på andra sidan Atlanten börjar de småningom anlägga ett eget samhälle. Vid den här tiden finns det många olika rörelser och sekter i Amerika, som lämnat förföljelser i Europa för att förverkliga sina utopiska visioner genom egna samhällen där de fritt kan leva utifrån sin tro. 

Visst finns en hel del konstigt och knepigt sekteristiskt med Shakers och Ann Lee, men här finns också sådant som tilltalar och känns före sin tid.

Shakers är en av dessa, och även om de får utstå en del förföljelser även i det nya landet, får de se den ökning av medlemmar som Ann Lee sett i sina syner, även om hon själv inte får uppleva mer än upptakten, då hon avlider i september 1784, 48 år gammal. Rörelsen har som mest närmare 6 000 medlemmar i mitten av 1800-talet, fördelat på 19 olika kommuniteter/samhällen.

I dag lär det endast finnas två Shakers kvar i USA. (Kanske inte så konstigt, när man förbjuder sex och det enda tillskottet till rörelsen kan komma utifrån.)

Skaparna av The Testament of Ann Lee gör en stor och modig ansats då den försöker berätta den mångfacetterade historien om Ann Lee och Shakerrörelsen på 136 minuter. Naturligtvis blir det lite fragmentariskt. De går också en svår balansgång mellan att skönmåla och romantisera för att skapa engagemang för huvudpersonerna och att vara trogna mot det historiskt dokumenterade. Jag är inte rätt person att bedöma hur de lyckas med den balansen, men jag blir både berörd och känner mig lite mer bildad efter att ha sett filmen. 

Jag förstår valet att använda en berättarröst – Anns vän Mary Partington (Thomasin McKenzie) – som drar ihop och förklarar delar av historien. Även om jag generellt sätt är lite tveksam till att inte låta filmberättelsen stå för sig själv.

Amanda Seyfried är lysande i huvudrollen och känns som ett med Ann Lee. Hennes fina sångröst känner vi sedan tidigare, tack vare musikalinslagen får vi mer av den här. Jag vill också lyfta Lewis Pullmans nyanserade porträtt av brodern William. Här finns över lag många bra skådespelarinsatser, vilket verkligen bär filmen.

Som sagt, det finns mycket som är underligt i vår Herres hage. Det sekteristiska och till synes livsförnekande i Shakerrörelsen går hand i hand med tanken om att skapa ett gott liv på jorden, med omsorg om detaljerna. Deras hantverkskunnande och känsla för naturmaterial är vida känt och har skapat en egen skola inom design och inredning. På många sätt framstår också Ann Lee som en tidig kristen feminist, redan från början stod hon och Shakers för jämställdhet mellan könen, pacifism och antinationalism.

Ja, förvirrande och fascinerande på samma gång.