Den som har uppehållstillstånd i Sverige åtnjuter redan i praktiken de flesta av medborgarens rättigheter. Har man bott i landet i tre år får man rösta i kommunalval, man omfattas av grundlagarna och har tillgång till välfärd på samma sätt som medborgare.
Provets införande bör därför ses som ett skifte i synen på medborgarskapet, där regeringen vill ställa högre krav och skapa mervärde för den som har ett svenskt pass. Medborgarskapet ska inte delas ut utan ansträngning, det är något man ska förtjäna, menar regeringen. Målet är att förflytta passets innebörd från att bara vara ett id-kort till att också ha ett större symboliskt värde.
Regeringen vill, som propositionen påpekat, stärka medborgarskapets status och öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället.
Men trots att syftet kan låta tydligt är det utförandet som faktiskt avgör vad målet med provet är. När Finland nu ska utforma sina medborgarskapsprover påpekar forskaren Nina Carlsson att provet är utformat för att göra det svårare att bli medborgare: ”Vissa grupper kommer aldrig att bli medborgare eftersom de aldrig kommer att klara av provet”.
I Danmark, vars prov Carlsson har forskat på, klarade färre än hälften av deltagarna provet i november förra året. Men i Norge, som också haft proven i flera år, fick över 92 procent godkänt 2024.
Det går att dra olika slutsatser om varför så är fallet, men i Norge förväntas näst intill alla klara provet, medan i Danmark är ribban avsiktligt hög för att man ska skilja på grupper som ska eller inte ska förtjäna medborgarskapet.
När medborgarskapsprov testas på personer som är uppvuxna i landet är det många som inte klarar dem.
Det är svårt att tolka var på den nordiska svårighetsskalan Sverige hamnar. När Sverige nu utformar sina prov blir det därför avgörande att se hur effektiva proven faktiskt är utifrån målet regeringen satt upp, där delaktighet och medborgarskapets status är centralt.
Och här finns redan erfarenheter att dra lärdom från, men inte bara från våra nordiska grannländer. Det är nämligen inte första gången svenska staten prövat sakkunskaper som villkor för att bevilja rättigheter i Sverige: det brukade man göra i konvertitärendena.
Förr prövades huruvida en sökande skulle beviljas asyl på grund av konvertering utifrån hur genuin dennes tro ansågs vara enligt Migrationsverket. Genuiniteten bedömdes då till stor del på den sökandes förmåga att kunna redogöra för sakkunskaper om den nya tron, såsom enskilda bibelverser eller skillnaden mellan ortodoxa och protestantiska samfund.
Detta synsätt fick välförtjänt kritik. 2019 lanserades hemsidan ärjagkristen.nu, där besökare kunde svara på frågor som asylsökande fått. Bland dem som inte ens klarade hälften av frågorna fanns biskopar i Svenska kyrkan. Nå, man kan vara kritisk mot samfundets teologi – men de som påstår att dess biskopar inte skulle vara kristna är inte seriösa.
2021 bytte Migrationsverket därför fot och frångick (i teorin) sakkunskap som mått på genuin tro. I stället lyssnade man på det som kyrkorna och forskningen länge sagt: genuin tro är en personlig bekännelse. Och därför bör den sökande bedömas utifrån dennes egen förmåga, berättelse och utbildningsbakgrund – inte utifrån frågor om dogmatik och enskilda bibelverser.
Förvisso är medborgarskapsproven annorlunda sett till utformning och ändamål. Det handlar om att ställa krav på dem som redan har uppehållstillstånd, i syfte att få dem att delta mer aktivt i samhället. Men om man vill skapa delaktighet, som debattören och polisen Nadim Ghazale klokt påpekar, spelar det troligtvis “mindre roll om man kan namnet på talmannen ifall man inte känner en enda pursvensk person. Och man kan vara djupt engagerad i sitt lokalsamhälle utan att kunna namnet på massa kungar.”
Forskningen ger Ghazale stöd. När medborgarskapsprov har testats på personer som är uppvuxna i landet är det ofta en stor andel som inte klarar dem, konstaterar Nina Carlsson. När danska TV 2 lät sin publik svara på samma provfrågor som landets blivande medborgare klarade bara sex av tio testet.
Visar detta att fyra av tio danskar är mindre delaktiga i det danska samhället än de som klarat provet? Troligtvis inte. De har bara inte pluggat inför ett prov de aldrig behöver ta.
Det finns därför goda skäl för regeringen att ställa sig vissa frågor i utvärderingen av provets framtida resultat: Är målet att färre ska klara proven, och därigenom inte bli medborgare, genom att sätta ribban högt, som i Danmark, eller lågt, som i Norge? Och har proven skapat mer eller mindre delaktighet och tillhörighet i det svenska samhället?
Dessa frågor behöver regeringen svara på. Och om det visar sig att proven inte uppnår sina mål kan man alltid, likt Migrationsverket, ändra sig.
Tycker du att den kristna rösten
i samhällsdebatten är viktig? Hjälp oss att nå längre genom att swisha
en valfri summa till DagenVision.
Swish 123 427 57 07 – märk din gåva med Vision.
Vill du veta mer om DagenVision?
