En romantasy som är svår att lägga ifrån sig

Aldunia – Genom tid och eld

• Författare: Eva Skog

• Förlag: Libris

• Genre: Romantasy

I ungdomsromanen Aldunia skapar Eva Skog en fantasyvärld likt Edens lustgård. Lydia Nordlander dras med i berättelsen och känner igen sig i tonåringens hjärtekval. 

När jag nu har läst klart Eva Skogs ungdomsroman Aldunia – Genom tid och eld måste jag erkänna att jag är besviken. Besviken på att jag inte genast kan fortsätta läsa utan måste vänta på att nästa del ges ut!

De första fem kapitlen är visserligen rätt sega. Förutsägbara. 16-åriga Molly, som handlingen kretsar kring, är något av en klyscha: alldagligt utseende, förälskad i klassens populäraste kille, har en bästa kompis som är till synes perfekt. Den här typen av huvudperson vi mött i många ungdomsromaner. Men märkligt nog vill jag ändå inte lägga undan boken när Molly reser från Ullnås skogar till den magiska världen Aldunia, som fångar mig direkt.

Molly hamnar i Aldunia för att få hjälp efter ett bråk med sin bästa vän. Vad hon inte vet är att hennes stora förälskelse, Marcus, följt efter henne dit. Samtidigt inser Molly snart att något mycket större än hennes egna bekymmer hotar Aldunia och att det kan vara upp till henne att rädda platsen som hon kommit att älska.

Aldunia är en så kallad ”romantasy” (romantisk fantasy) för unga vuxna, och med genren lyckas Eva Skog briljant. Romantiken finns där i bakgrunden, och även om den är enkel kommer jag ofta på mig själv med att småle. Men framför allt lyckas Skog göra den parallella världen till ett paradis som känns väldigt verkligt trots att det kryllar av magi. Både Molly och läsaren kliver rakt in i Edens lustgård. De undersköna ”älvinernas” närvaro får vanliga människor att vilja vara nära dem eftersom de förmedlar en inre frid, som osökt påminner om huvudpersonen i en annan känd berättelse. Med sådana allusioner blir boken en välbehövlig påminnelse om hur fantasy som genre har sina rötter i kristendomen. Budskapet når fram, men det är paketerat i en spännande berättelse som lockar till sig unga läsare. Jag vet, för jag är en av dem.

Tyvärr rycktes jag dock ibland bort från Aldunias levande värld och påmindes om att jag faktiskt bara satt i min soffa och läste. Boken är skriven i jagform och därför tillhör rösten en tonårsflicka från vår tid. Men är det 16-åriga Molly som talar? Jag är inte övertygad. Registret i språket växlar mellan att kännas som en medelålders kvinna och en medelålders kvinna som försöker låta som en tonåring. Ena sekunden slängs halv-aktuell slang in i var och varannan mening (”Orka, liksom”), men nästa sekund används en liknelse som en tonåring helt enkelt aldrig skulle använda. En del uttryck hade helt klart kunnat finjusteras.

Samtidigt ska Eva Skog ha en eloge för sättet hon lyckas fånga känslor på. De inre konflikter som man faktiskt upplever som tonåring i dagens samhälle är som tagna ur verkliga livet. Är det inte precis så här tonårstjabbel och hjärtekval upplevs? Mollys skam när hon kommer på sig själv med att drömma om en framtid med Marcus eller när hon känner att hennes kompis återigen får allt som Molly saknar känns träffande och helt realistisk. Det finns något befriande med att läsa en bok där det pinsamt stela helt enkelt får vara pinsamt och stelt.

För rätt målgrupp är Aldunia en riktigt bra bok med en gullig kärlekshistoria, relaterbara om än stereotypiska karaktärer och en alldeles fantastisk fantasy­miljö. Gott och ont, vänskap och svek, kärlek, magi – boken har allt detta och mer. Om du bara biter ihop under de första sidorna så blir läsupplevelsen helt klart värt det, så passa på och upplev Aldunia medan vi väntar på uppföljaren.

Två av Dagens medarbetare bokaktuella