På många håll i landet ringer kyrkklockorna till varning och protest när rasistiska partier håller möten. Det måste vara lite av ödets ironi – eller rent av gudomlig underfundighet – att de urgamla klockorna kommer till heders i svensk samtidspolitik. Klockorna som samlat folk i tider av krig och farsot, som klämtat till Guds och människors ära, som blivit vapen och mynt och klockor igen. I dag är de symboler för respekt och tolerans.
