Ledare
Breddad teologi får utrymme i nya bibelöversättningen
Öyvind Tholvsen: I Paulus texter ersätts människans tro med Kristus trofasthet
Den nya översättningen belyser tydligare hur Paulus lyfter upp det stora temat från Gamla testamentet om Guds stora trofasthet.
Pressbild Libris
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Det finns ett grepp som den nya översättningen av Nya testamentet tar som är annorlunda mot de flesta andra. Viktiga texter i främst Romarbrevet och Galaterbrevet som rör kärnan i frälsningen får ny skepnad. Dessa val förtjänar att uppmärksammas och samtalas om.
Vi märker detta i Romarbrevet 3:21-22a där den gamla översättningen från 1981 var: ”Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror.” NT2026 väljer i stället ordalydelsen ”Men nu, oberoende av lagen, har Guds rättfärdighet blivit uppenbarad, den som omvittnas av lagen och profeterna. Det är en Guds rättfärdighet genom Jesus Kristus trofasthet, för alla dem som tror.” (Mina kursiveringar).
Hur får människan del i Guds rättfärdighet, blir räddad och kommer i en rätt relation med Gud? Sker det genom tron på Jesus Kristus – alltså genom den tro människan har? Eller sker det genom den trofasthet som Jesus visar?
Den nya översättningen flyttar tyngdpunkten något mot det senare. Ny är ett klurigt begrepp här. Om detta är en bättre översättning är det inte nya teologiska poänger som presenteras, utan snarare en bättre återgivning av den riktigt gamla teologin som Paulus ursprungligen ville förmedla.
Den grekiska genitivkonstruktionen är möjlig att översätta på båda sätt, vilket beskrivs i fotnoterna i NT2026.
Tro förstås också som trohet och trofasthet, vilket därmed borde inrymmas i den tro som människan uppmuntras att leva i.
Det är mycket glädjande att den nya översättningen vågar synliggöra detta som torde vara en nyhet för många vana bibelläsare. Liknande översättningsval återkommer i Romarbrevet 1:17, 3:25-26 i Galaterbrevet 2:16, 20 och 3:22 samt i Filipperbrevet 3:9.
Detta påverkar också teologin. Fortfarande bejakar människan Guds verk genom Jesus Kristus, genom att hennes tro kvarstår som avgörande för frälsningen. Men Guds eget handlande genom Jesus Kristus lyfts tydligare fram. Vi är räddade, inte av vår egen trofasthet, utan genom Jesus Kristus trofasthet.
Han förmådde det vi inte förmår – leva i trofasthet mot Fadern. Genom detta skapas tydliga trådar tillbaka till det förbund som Gud slöt med sitt folk och som omvittnas i Gamla testamentet. Gud är genom nåd trofast mot sitt förbund. Det är därför Paulus både till de kristna i Rom och i Galatien direkt efter att ha talat om detta, lyfter fram Guds förbundslöften till Abraham.
Den nya översättningen belyser alltså tydligare hur Paulus lyfter upp det stora temat från Gamla testamentet om Guds stora trofasthet. Denna trofasthet har det sjungits och sjungs om, inte minst i frikyrkor i kraftfulla psalmer och lovsånger inspirerade av Psaltarpsalmernas starka betoning på temat.
Men det sker utan att förminska betydelsen av det som också är en del av förbundsteologin, nämligen människans gensvar till Guds trofasthet genom att göra som hjältarna i Hebreerbrevet 11: Tro på Gud. Det har en helt central plats genom hela Nya testamentet – även i NT2026.
Det sker också något annat i och med översättningen av det grekiska ordet pistis med växelvis trofasthet – när Jesus är bäraren – och tro – när människan är bäraren. Tro förstås inte främst som ett försanthållande av dogmer. Tro förstås också som trohet och trofasthet, vilket därmed borde inrymmas i den tro som människan uppmuntras att leva i.
Då blir tron det relationella begrepp som ligger till grund för förbundsteologin. Det upphäver inte vårt gensvar till Guds handlingar i tron, utan det riktar den in i en fördjupad relation i trohet och trofasthet, likt den Kristus visat oss. Som Paulus skriver i Romarbrevet 1:17 (NT2026): ”I det uppenbaras nämligen Guds rättfärdighet, av trofasthet till trofasthet, som det står skrivet: Den som är rättfärdig ska leva av tro.”
Tron allena är en reformationsprincip som man kan vrida och vända på. Det som sker i och med nya översättningen kanske kan beskrivas som att det inte är min tro allena som räddar mig. Det gör främst Jesus trofasthet. Och där får jag tillsammans med församlingens gemensamma tro vila och agera i den nåd som ges oss genom Jesus trofasthet.
