Försök att vara en god kristen
– svälj bitterheten och se framåt

”All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder.” Så skriver Paulus, enligt den äldre översättningen, i sitt brev till efesierna, 4 kapitlet.

Men tyvärr. Det finns skäl att tro att den svenska politiken går mot den stora bitterhetens tid. Mot närmast bibliska nivåer av skriande och smädande.

Erik Helmerson Erik Helmerson Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen

Om några dagar borde vi veta hur nästa regering kommer att se ut. Om statsministern denna mandatperiod heter Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson.

En sida kommer att vinna, en annan förlora. Som det går till i demokratier. Ändå finns skäl att frukta en osedvanligt hätsk och just bitter debatt denna gång. Båda sidor har känt att makten dinglat framför deras näsa. Det blir jobbigt när den rycks bort.

Erik Helmerson: Här har du din mittenregering, Elisabeth Thand Ringqvist

 Men: ”Ibland måste man bete sig som en vuxen människa även om man är bittert besviken”. Citatet kommer från Terry Brown, ordförande i den engelska fotbollsklubben West Ham, som riktade sig till klubbens fans. Det är lika giltigt i den svenska politiken och bland dess partisupportrar 2026.

Redan har vi sett bitterheten byggas upp inför Centerpartiets besked om vilken statsminister partiet kommer att släppa fram.

Socialdemokraterna har laddat ordentligt. En lång rad partiföreträdare har den senaste tiden inte försuttit ett enda tillfälle att berätta för världen vilket oerhört förräderi det vore om Centern inte stoppar en Kristerssonregering. Nästan Judas-nivå.

På söndagens pressträff beskrev partiledaren Magdalena Andersson ett sådant hypotetiskt C-svek som ”monumentalt” och som ”det största politiska sveket i modern tid”. Detta alltså utifall att Centern, ett traditionellt liberalt mittenparti, inte släpper fram en socialdemokratisk statsminister.

Nåja. Visserligen har C lovat att inte sätta sig i en regering som är beroende av SD, men löftet att inte stötta en V-regering är precis lika starkt.

På Tidösidan har man redan länge betraktat Centern som svikare. Även om man just nu hyser ett visst hopp om att få partiets stöd lever en stark bild kvar av hur den dåvarande ledaren Annie Lööf en gång slet bort C som ett spädbarn ur borgerlighetens/Alliansens trygga famn. Gnället har fortsatt denna mandatperiod igenom. Man vill inte tänka sig tongångarna bland Tidöpartister och sociala medier om partiet än en gång skulle välja att släppa fram en S-regering.

Eller, för den delen, på landets ledarsidor. På det hysteriska tonläget låter det som att Centern har att välja mellan att lägga sina fattiga riksdagsmandat på antingen Harry Potters Voldemort eller på hunnerkonungen Attila, Guds gissel.

Kanske kan vi svälja bitterheten? 

Kanske är det så att det inte är världens undergång om ens egen ”sida” går förlorande ur denna strid? 

De två mest sannolika regeringarna lutar båda in mot mitten. Troligtvis finns inget av extrempartierna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, med. Även om de som en följd av det demokratiska valresultatet kommer att ha inflytande över politiken.

Varken en S-ledd eller M-ledd regering kommer att köra Sverige över avgrunden. Magdalena Andersson kommer inte att släppa ut gängen ur fängelserna, förbjuda tillväxt och stoppa all skogsavverkning. Ulf Kristersson lär å sin sida inte skattebefria landets miljonärer, sälja ut alla skolor till Meta eller sänka straffåldern till förskolenivå. Var Centerpartiet än ställer ner sin väska kommer Sverige att förbli en modern välfärdsstat, styrd av en regering och en partikonstellation som vill medborgarnas bästa. Ett av de få paradisen på jorden.

Får man komma med en vädjan till partiledarna och företrädarna på den sida som hamnar i opposition: Försök att vara en god förlorare. Agera kristet, förlåt och vänd andra kinden till. I stället för att ovärdigt älta andra partiers ”svek” dag och natt tills rösten sviker – varför inte lova att försöka utgöra en konstruktiv kraft i riksdagen? Var öppen för de breda samarbeten i viktiga frågor som Sverige sannerligen behöver.

Släpp bitterheten – om drygt tre år är vi inne i nästa valrörelse.

Förhoppningsvis blir det en sådan som inte styrs av detta irriterande rutnät av röda linjer. Är det något vi borde ha lärt oss av valet 2026 är det att deras tid är förbi.

Esther Flores Sedman: Kyrkans uppdrag på COP31 är att värna skapelsen och de utsatta