Ledare
När det handlar om V i regering
är svordomarna nästan befogade
Erik Helmerson: Dadgostar är som en skräckslagen kennelföreståndare
Inte regeringsdugliga: Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar och partisekreteraren Ida Gabrielsson.
Lars Schröder/TT
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Carl-Henrik ”CH” Hermansson, ledare för dåvarande Vänsterpartiet, är känd för två saker:
Dels var han ordförande under en turbulent tid (1964–1975) då man bland annat bytte namn från Sveriges kommunistiska parti till Vänsterpartiet kommunisterna. Där var Hermansson ständigt tvungen att jonglera med partiets tradition av tårögd dyrkan av kommunistiska diktatorer, som Josef Stalin, och utfallet av den kommunistiska praktiken – alltså terror, bråddjupt lidande och blodiga invasioner av grannländerna.
Dels uttalade han under partikongressen 1969 en mening som kom att bli bevingad: ”Kamrater! Någon j*vla ordning ska det vara i ett parti.”
Svordomar är tyvärr på tapeten i dagarna, sedan Dagens Josefin Lilja uppmärksammat att SVT:s kommande julvärd Carina Bergfeldt åberopade själve Mörkrets furste för att beskriva sitt kommande julfirande. Men även om CH Hermansson borde ha använt ett annat förstärkningsord är det lätt att konstatera: Rätt hade han, och dagens vänsterpartister borde lyssna på honom.
För just när Vänsterpartiet är i historiskt behov av att visa att man är regeringsduglig får Sverige nästan dagligen nya bevis på varför partiet formligen bubblar av oordning och måste hållas långt borta från allt vad statsrådsposter heter. Partiledaren Nooshi Dadgostar är som en kennelföreståndare som med skräck i blicken förklarar att hennes valpar är helt ofarliga samtidigt som de tuggar i sig sovrumsmattan, ylar mot månen och jagar familjens förskolebarn med gnistrande huggtänder.
Dagens vänsterpartister borde lyssna på CH Hermansson.
Listan på V-politiker som avslöjats med att sprida antisemitism, Putinpropaganda och terrorromantik är lång som ett 1 maj-tåg. Katastrofen i Malmö är det senaste och kanske värsta exemplet. Inte bara har partiet lyckats hitta ett kommunalråd som hyllar barbariska diktatorer, tycker att Israel har sig självt att skylla för 7 oktober-massakrerna och sprider inlägg om att ”sataniska pedofiler” styr världen. V har dessutom lyckats ge henne ansvaret för – ta-daa, mänskliga rättigheter, och därmed arbetet mot antisemitism.
Samtidigt publicerar Dagens Nyheter en intervju där V:s partisekreterare Ida Gabrielsson ”riktigt fnös av klassförakt”, för att citera trubaduren Ola Aurell. Partisekreterarens avsmak för Elisabeth Thand Ringqvists parti genomsyrade meningar som ”Centerpartisterna får f*n skylla sig själva. Nu får de äta upp all vänsterpolitik.” Om någon planerar att skriva en manual om hur man absolut inte ska bete sig mot tilltänkta regeringspartner råder jag denna någon att kontakta Gabrielsson.
Alla vänsterpartister (eller för den delen sverigedemokrater) kan förstås inte beskyllas för extremism. Men de upprepade skandalerna tyder på något djupt osunt i partikulturerna.
Kanske är regeringskrisen hösten 2026 på väg mot sitt slut. Om det hela, vilket ingen trodde dagen efter valet, slutar med en icke-socialistisk regering utan inslag av extrempartier vet vi vad det beror på. Det finns helt enkelt ingen jämra ordning i Vänsterpartiet.
