Kyrkans uppdrag på COP31 är
att värna skapelsen och de utsatta

Det är en fråga om rättvisa, inte om välgörenhet. Det var det tydliga budskapet från världens kyrkor inför klimattoppmötet COP31, som inleddes i måndags och som pågår till den 20 november i Antalya i Turkiet.

Esther Flores Sedman Esther Flores Sedman Opinionsredaktör

Opinionsredaktör på Dagen

I ett gemensamt uttalande från Kyrkornas världsråd (WCC), Lutherska världsförbundet (LWF) och ACT Alliance, där de svenska kristna bistånds­organisationerna Act Svenska kyrkan och Diakonia ingår, uppmanas regeringarna att stå fast vid sina tidigare löften. Det handlar om att skydda de mest sårbara ”eftersom det vi gör mot de minsta av våra systrar och bröder gör vi också mot Kristus”.

Kyrkorna finns på plats i Antalya, som ett samvetets röst, för att påminna de som har makt och medel om ansvaret att lindra världens vånda. Det är en central del av kyrkans uppdrag. Det handlar inte främst om klimatpolitik utan om förvaltarskap. Jorden är Herrens och vi har fått uppdraget att vårda skapelsen. Rättvisa är att de länder som historiskt sett har bidragit mest till klimatförändringarna, och som har störst ekonomiska resurser att göra något åt omställningen och klimatanpassningen, tar sitt ansvar för dem som nu utsätts för konsekvenserna av dessa utsläpp. 

Tillsammans samlar undertecknarna medlemskyrkor och -organisationer i över 120 länder och representerar runt 600 miljoner kristna världen över.

”Jag åker till Cop som representant för en av världens snabbast växande religiösa rörelser”

Många av deras medlemmar, särskilt i det globala syd, drabbas själva av klimatförändringarna. De tvingas ställa om och anpassa sig till extremväder som långvarig torka och kraftiga översvämningar. I låglänta och kustnära länder som Bangladesh bygger lokalbefolkningen vallar för att förhindra havsvatten från att välla in över land, slå sönder infrastruktur och förstöra jordbruksmarker. Bostäder och byggnader byggs på högre höjder för att vattnet inte ska tränga in i och förstöra hem och ägodelar. Tidiga varningssystem och lokala handlingsplaner tas fram för att ge invånarna en chans att hinna agera innan katastrofen är ett faktum. På så sätt är de lokala kyrkorna också med och bygger upp lokalsamhällenas motståndskraft.

För dem är klimatförändringarna med andra ord inte ett framtidsscenario utan verklighet här och nu. Men det finns en gräns för hur mycket människor och samhällen kan anpassa sig. Därför behöver de mest utsatta länderna också ekonomiskt stöd att hantera de förluster och skador som inte längre går att förebygga genom anpassning. Om detta har kyrkorna ansvar att ständigt påminna.

FN:s miljöprogram (Unep) konstaterar dessutom i sin nya rapport Emissions Gap Report 2026 att världen med stor sannolikhet kommer överskrida 1,5 graders uppvärmning. Möjligheten att undvika ett sådant scenario är i princip utraderat. Det går visserligen att begränsa uppvärmningen, men då behöver de globala utsläppen kraftigt minska och förutsättningarna för att få till en internationell överenskommelse för att fasa ut fossila bränslen är dåliga.

Centrala frågor på klimattoppmötet blir därför klimatfinansiering och utökad elektrifiering. Men för att det ska bli någon klimatvinst måste den utbyggda elproduktionen bygga på energi som inte kommer från kol, olja och gas. Utfasningsfrågan är fortsatt avgörande och därför ett av de tydligaste kraven i kyrkornas gemensamma uttalande.

Men det kostar. Och det stora antalet väpnade konflikter i världen har resulterat i att allt fler länder flyttar resurser till att bygga upp det egna försvaret.

WCC, ACT Alliance och LWF finns på plats för att påminna regeringarna om de löften de gav i COP29 i Baku i Azerbajdzjan: om medel som ska bidra till utvecklingsländernas klimatarbete, bland annat genom minskade utsläpp, energiomställning och klimatanpassning.

I en tid när världens regeringar ofta prioriterar den egna säkerheten behövs röster som också lyfter ansvaret för dem som saknar både pengar och makt. För bakom varje förhandling om miljarder dollar och tiondelar av grader finns människor vars liv och framtid står på spel.

Genom kyrkan får människorna i de mest utsatta länderna en röst i stor­politiska rum de annars aldrig skulle ha haft tillträde till. När kyrkorna gemensamt höjer rösten talar de utifrån ett kristet arv. Förvaltarskapet har aldrig dragits tillbaka. Klimatfrågan är inte ett sidospår.

Den ligger linje med evangeliets uppdrag: att stå på de svagas sida, att värna människovärdet och skapelsen.

Erik Helmerson: När det handlar om V i regering är svordomarna nästan befogade