Bilagor
Vågar jag säga nej till församlingsarbete?
Jag går i pension i höst och det är både med förtjusning och oro. Samtidigt som jag ser fram emot ledighet så vet jag inte hur jag kommer att reagera när jag har ett hav av tid. Nu har jag ju ingen tid känns det som. Jobbar heltid och är väldigt trött på helger och kvällar. Jag skulle vilja göra något meningsfullt men är osäker på om det är i församlingen som jag ska lägga min tid. Kanske ska jag göra en insats i en icke kristen organisation och lära känna nya människor. Jag tror nämligen att jag kommer att sakna den här mixen av människor som jag i dag träffar på min arbetsplats. Eller är jag för självisk då? Många i församlingen räknar med att man ska göra nytta där. Hur tycker du att jagska tänka? Britta
Christina svarar: Att det är med blandade känslor man går i pension är ganska naturligt. Det är dörren till en okänd tid som öppnas och det väcker en märklig blandning av lättnad och oro till liv. Å ena sidan frihet men å andra risken för tomhet, tystnad, ensamhet och en känsla av meningslöshet. Inget färdigt schema finns längre att tillgå, ingen självklar lunk. Nu är det upp till den enskilde att bestämma vad livet ska innehålla. Den frihet som låter så lockande kan också väcka ångest.
