EU-valet är nästan här, riksdagsvalet och kommunalvalet följer hack i häl. Frågan är vilken riktning Sverige kommer att ha när nyåret ringer in. Ringer klockorna för medmänsklighet, solidaritet och öppenhet eller kommer de att proklamera självupptagenhet och främlingsfientlighet?
Många är missnöjda med ”situationen” i Sverige i dag. Den ekonomiska krisen har lämnat sina spår. Även Sverige – välfärdens ljuspelare – påverkades. Ibland vill man tro att vi på något sätt är immuna mot resten av världens problem: Krig, fattigdom och nöd.
Men det är bara att vrida tillbaka tiden 100 år så hamnar vi i ett Sverige präglat av misär: Svenskar dog på grund av fattigdom och sjukdom, och en fjärdedel av befolkningen flydde landet. Tänk om de hade mött främlingsfientliga gränser, om någon amerikansk politiker förespråkat ”USA för amerikaner”.
Du kanske tycker att det är en felaktig jämförelse? Att USA sedan urminnes tider består av människor från världens alla hörn medan Sverige har varit ett etniskt homogent land fram tills 1980-talet, då vi blev ”multikulturella”?
Men det påståendet är en lögn sponsrad av nationalismen. Sverige har alltid varit ett invandrarland. Det svenska folket består av otaliga blandningar av finnar, holländare, fransmän, romer, tyskar, judar och skottar. Under stormaktstiden talades cirka tjugo språk i Gustav den andre Adolfs hov.
Svenska var de fattigas och olärdas språk. Att svenskar historiskt sett har varit ett etniskt homogent folk är inget annat än en konstruktion byggd på maktideologi.
Ytterligare ett påstående som ibland hörs: ”Européer är nästan som svenskar medan icke-européer och muslimer hotar vår kultur och vårt levnadssätt.” Men för bara några årtionden sedan var det finnarna som hotade vår kultur och som ansågs ta våra jobb. Så ”främlingen” tar sig olika former under historiens gång. Förr var det judar, tattare och finnar, i dag är det muslimer och andra invandrare som utgör ”hotet”.
Att invandring skulle vara dåligt för ekonomin är en annan myt. Det finns förvisso en etableringskostnad, men det är ingen uppoffring utan en investering.
Forskning visar att invandring i längden medför ekonomisk tillväxt. Stängda gränser är inte lösningen på Sveriges ekonomiska tillstånd.
I missnöjestider är det lätt att peka ut främlingen som roten till alla problem. Många tyskar föll för samma fälla på 1930-talet, och vi kan lätt glömma att ”vi” en gång i tiden var fattiga migranter som behövde en fristad. 1960-talets guldålder har gjort oss blinda för varifrån vi verkligen kommer – rännstenen.
Även i dag tror vi att vi är immuna. Att vi har rätt att vara immuna. Inte borde väl vi påverkas av världens stormar? Varför ska vi bry oss om afrikanska flyktingar och romska tiggare? Så ljuder Sverigedemokraternas stridsrop.
Häromdagen gick jag förbi Stora torget i Uppsala där partierna har sina färggranna stugor och såg en av SD:s affischer: ”Inget mer EU-tiggeri i Sverige”. Det kanske är störande att inte bara se människor lida nöd från den bekväma tv-soffan utan även behöva möta dem runt knuten. Det kanske kniper till i hjärtat och medför känslor av medmänsklighet. En medmänsklighet man vill ignorera eftersom det kostar för mycket.
För det gör det: Det kostar tid, pengar och energi att bry sig om andra människor, och det är en investering som Sverigedemokraterna inte vill göra. I stället ska all vår välfärd och trygghet, som vi ännu har i överflöd, begränsas till en utvald grupp. En grupp vissa kallar ”äkta svenskar”.
Nu har jag sagt vad jag har på hjärtat, jag lämnar till dig att avgöra resten. Vilket slags Sverige vill du ha? Men innan du bestämmer dig, försök att se lite längre än din egen nästipp. Försök att se din nästa.
Emilie Gottfridsson
