Inför röstplikt och obligatorisk demokratiutbildning

Den 13 september 2026 går Sverige till val. Miljontals människor kommer att använda sin demokratiska rätt att rösta om landets framtid. Samtidigt kommer valdeltagandet att variera mellan olika delar av landet. Ett stort demokratiskt problem är att vissa samhällsgrupper har betydligt bättre förutsättningar hemifrån och/eller på grund av miljön de växer upp i, där det är en självklarhet att vara politiskt insatt, hänga med och delta i den politiska diskussionen och arenan mer än andra grupper i vårt svenska samhälle.

Inför varje val borde vi därför ställa två grundläggande frågor: Hur många röstberättigade avstår från att rösta, och vilka grupper är det som inte röstar?

Historiskt sett vet vi att människor som känner sig långt från politiken oftare avstår från att rösta. Det gäller bland annat unga vuxna, många förstagångsväljare och personer i socioekonomiskt segregerade och utsatta områden. Människor med olika etniciteter, språk, religioner och kulturer kan också uppleva att de inte är tillräckligt representerade eller inkluderade i svensk politik. Och när människor inte känner sig representerade minskar intresset för att rösta.

För dessa grupper kan politiken kännas som en djungel av partiledare, debatter, vallöften och politiska begrepp som inte alltid är lätta att förstå. Resultatet blir att en stor grupp medborgare inte deltar i den demokratiska processen, vilket försvagar utvecklingen av vår svenska demokrati.

I riksdagsvalet 2022 var valdeltagandet 84,2 procent. Det innebär att cirka 15,8 procent, eller omkring 1,2 miljoner röstberättigade, inte röstade. Varje utebliven röst innebär att färre människor deltar i demokratin.

Är detta medborgarnas fel? Nej. Det största ansvaret bör ligga hos våra folkvalda makthavare, oavsett politisk färg. Staten måste ge människor bättre förutsättningar att förstå politiken och delta aktivt i varje val.

För att nå grupper som tidigare inte röstat och minska risken för fortsatt lågt valdeltagande bör vi därför införa två insatser: obligatorisk demokratiutbildning och obligatoriskt valdeltagande – även kallad röstplikt.

Frida Park: Det är din kristna plikt att veta hur du ska rösta

Den första insatsen är en obligatorisk demokratiutbildning cirka åtta månader före varje val. Utbildningen ska ge alla röstberättigade grundläggande kunskap om politiska partier, ideologier och centrala samhällsfrågor. Den bör erbjudas på svenska och olika modersmål parallellt, så att fler kan förstå det politiska systemet och göra ett välgrundat val.

Den andra insatsen är obligatoriskt valdeltagande, alltså röstplikt. Det ska fortfarande vara möjligt att rösta blankt. Förslaget kan uppfattas som kontroversiellt, odemokratiskt och som ett ingrepp i individens frihet, men obligatoriskt valdeltagande är ingen ovanlig företeelse internationellt. Belgien, Luxemburg, Grekland, Brasilien, Argentina, Bolivia, Peru, Ecuador, Singapore och Uruguay har olika former av valdeltagande med röstplikt. Australien, som införde obligatoriskt valdeltagande 1924, hade 90,7 procents valdeltagande bland registrerade väljare i det federala valet 2025. 

Sverige ska inte blint kopiera andra länders modeller. Vi måste utveckla en egen, svensk, modell som respekterar vår demokratiska tradition, rättssäkerhet, grundläggande rättigheter och individens frihet. Det måste också finnas undantag för personer som av medicinska, hälsomässiga eller andra tungt vägande skäl inte kan genomföra utbildningen eller rösta.

Dessa två insatser kan bidra till högre valdeltagande, fler röster och idéer som blir hörda, att fler tidigare passiva och osynliga grupper samt grupper i olika former av utanförskap blir aktiva samhällsmedborgare. Fler människor får kunskap, känner större ansvar och möjlighet att påverka. På längre sikt kan detta bidra till minskat utanförskap och minskade samhällsklyftor.

Dessa idéer löser inte alla demokratins problem, men de kan vara ett steg framåt. Därför bör en oberoende expertgrupp av forskare under varje mandatperiod mäta och utvärdera modellen och offentligt redovisa resultaten: Vad har blivit bättre? Vad har blivit sämre? Vad kunde ha gjorts bättre? Efter några mandatperioder bör expertgruppen bedöma om modellen har stärkt demokratin och om den ska utvecklas, förändras eller avskaffas.

En demokrati måste våga prova, mäta, utvärdera och förbättra. Den svenska demokratin är aldrig färdig utan måste ständigt utvecklas genom nya idéer och modeller som prövas och granskas.

Länge leve den svenska demokratin – och vi ses vid valurnorna den 13 september för att använda vår demokratiska röstplikt och tillsammans leda Sverige framåt.

Nu lanserar Dagen valkompass inför höstens riksdagsval