Elisabeth Sandlund: Inte bara att slakta och äta

När våra barn var små – och det är så länge sedan att Muren fortfarande delade staden – tillbringade vi några sommardagar i Berlin. Vi bodde på ett pensionat i utkanten av Västberlin. Flickornas lycka var total när det visade sig att damen som drev pensionatet också födde upp klappvänliga kaniner. Av de diplom som prydde väggarna i matsalen framgick förvisso att det inte handlade om gosekaniner utan att uppföderskan vid ett flertal tillfällen belönats för sina excellenta köttdjur. Men den insikten såg jag ingen anledning att föra vidare.