Ledare
Vad ett rött kort kan lära oss om demokrati
Esther Flores Sedman: Om tilliten undergrävs i det lilla blir den svårare att upprätthålla i det stora
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Jag visste inte vad ett rött kort var”, erkände USA:s president Donald Trump på en presskonferens från Vita huset. Men det hindrade honom inte från att personligen ringa upp Fifas president Gianni Infantino för att be honom ”se över” det han kallade en felaktig och orättvis avstängning av den amerikanska anfallsspelaren Folarin Balogun. Några dagar senare hävde det internationella fotbollsförbundet, som arrangerar världsmästerskapet, Baloguns avstängning.
Händelsen lyfts som ännu ett exempel på när regelverk inte efterlevs och beslut inte respekteras. Det undergräver inte bara vår tilltro till själva systemen – ännu allvarligare är att vår tillit till den som utformat systemen skadas.
Kritiken mot Fifa lät förstås inte vänta på sig och blev massiv. Men fotbollsförbundet har i dagarna tillbakavisat anklagelserna om korruption och politisk påverkan och hävdat att beslutet fattades av förbundets oberoende juridiska organ i enlighet med någon paragraf. Men blotta misstanken om att beslutet ändrades efter påtryckningar från världens mäktigaste politiker är tillräckligt för att skada förtroendet.
Om ett nej är förhandlingsbart och kan ändras till ett ja – varför skulle någon lita på avsändaren eller ens vilja följa reglerna?
Och nej, nu pratar vi inte längre bara om fotbolls-VM. Det intressanta är principen. Samma problem återfinns långt utanför idrottsarenorna – i politiken, i myndighetsutövningen, i rättsväsendet och i de internationella institutionerna. Paralleller finns också inom kyrkans värld. Det handlar om att personer med makt och inflytande hittar vägar att kringgå de system som upprättats för att utkräva ansvar, som ska säkerställa att alla utpekade får en rättssäker och förutsebar prövning.
Ett rättssamhälle bygger på vissa grundläggande principer: ingen står över reglerna.
Ett rättssamhälle bygger på vissa grundläggande principer: ingen står över överenskomna regler. När dessa principer sätts ur spel spelar det mindre roll om arenan är en fotbollsplan, Vita huset eller den Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Visserligen är proportionerna och konsekvenserna av besluten som fattas på de olika arenorna väsensskilda, men principerna förblir desamma: antingen gäller reglerna för alla – eller så gör de inte det.