Ledare
Petri ord om Kristi förklaring bevisar för mig att historien är sann
Erik Helmerson: Han borde slås till marken av det oerhörda
Kristi förklaring som den skildras i klostret S:ta Katarina, Egypten.
Samy Magdy/AP
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
På torsdag infaller Kristi förklarings dag. Den dagens bibeltexter har alltid gripit mig hårt.
Enligt Matteus 17 tog Jesus med sig ”Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg.”
På berget förvandlas han, förklaras. Ur ett lysande moln kommer rösten: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.”
Men dessförinnan sker det som jag inte kan sluta tänka på. Kristus samtalar med två män, det är Mose och Elia. Hans ansikte och kläder lyser som solen och som ljuset självt. Och då vågar Petrus tala:
”Herre, det är bra att vi är med”, säger han. ”Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.”
Enligt bibelforskarna vet Petrus precis vad han gör.
De orden har fastnat hos mig. Petrus är så mänsklig i det ögonblicket. Han bevittnar något som ingen annan människa sett. Han borde slås till marken av det oerhörda.
Men han vill ju hjälpa till. Vi vill alla göra det vi kan. Vad kan lille Petrus, när Guds son samtalar med två av de största bibliska gestalterna? Han kan ju inte tillföra något alls till detta överjordiska samtal. Men jag måste väl säga något, tänker han. Och jag kan åtminstone … bygga något?
I mina ögon bevisar Petrus ömkliga ord att denna berättelse är sann. Det är en så märklig, underbar, ovidkommande detalj.
Tyvärr är det inte så enkelt eller mänskligt. Enligt bibelforskarna bakom verket The New Jerome Biblical Commentary vet Petrus precis vad han gör. Han vill dra ut på detta underbara – och dessutom är de tre hyddorna djupt symboliska. De anspelar förstås på den judiska lövhyddohögtiden, då enligt 3 Mosebok: ”Alla infödda israeliter skall bo i lövhyddor, för att era efterkommande skall veta att jag lät israeliterna bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.”
Det är säkert sant. Få saker sker i Bibeln av en slump. Men just därför vill jag ändå tro att Petrus här helt tappar fattningen, som vem som helst av oss när vi ställs inför det obegripliga: ”Jag vet inte alls vad jag ska göra nu, men jag slänger ur mig något.”
