I dag och i morgon infaller den judiska högtiden Purim. Purim firas till minne av drottning Ester och hennes farbror Mordechai som räddade judarna i Persiska riket undan förintelse på 400-talet före Kristus, eller före vår tideräkning, som judarna kallar den. Ordet “purim” kommer av hebreiskans ord för “lott” och syftar på att Haman, kungens ondskefulle furste, kastade lott om vilken dag han skulle skrida till verket med sin plan om att döda alla judar i riket. Det visar på grymheten och det obeskrivliga hat som Haman drevs av.

Faktum är att många av de judiska högtiderna handlar om att judarna har undgått existentiella hot. Pesach firas till minne av uttåget ur Egypten och befrielsen från slaveriet. Under Channuka uppmärksammas det judiska upproret mot den grekiska överheten. Grekerna hade förbjudit alla judiska traditioner och dödade de judar som höll fast vid sina seder och sin tro.

[ EU-rapport visar oro över judars situation i Sverige ]

Här ser vi att antisemitismen har tusenåriga rötter, men att den inte på något sätt är förpassad till historieböckerna. Även i våra dagar införs minnesdagar som uppmärksammar förföljelse, hat och hot mot judar. Jag tänker då på Förintelsen, men även på den senaste tidens terrordåd i Paris, Köpenhamn, Halle och Bryssel. Det är händelser där människor fått sätta livet till på ett hänsynslöst sätt, enbart för att de var judar.

Många judar känner en genuin oro för att öppet visa sin judiska identitet.

—  David Lega

Antisemitismen lever och frodas i Europa. EU:s byrå för grundläggande rättigheter konstaterar i sin senaste rapport att andelen brott med antisemitiska förtecken ökar i så gott som varje europeiskt land. Det är en mycket allvarlig, och skrämmande, utveckling.

Även i Sverige har antalet hatbrott och våldsdåd som riktats mot judar ökat. På Jom Kippur i fjol, på den viktigaste dagen inom judendomen, demonstrerade nazistiska Svenska motståndsrörelsen utanför synagogan i Norrköping. Under ett upplopp i Malmö skanderade en islamistisk folkmassa en ramsa som uppmuntrade till mord på och utrensning av judar. Många judar känner en genuin oro för att öppet visa sin judiska identitet. Den rädslan är tyvärr inte obefogad. Att judar i Sverige år 2021 ska behöva ta hjälp av vaktbolag eller polis för att kunna samlas och fira gudstjänst, det är ingenting annat än en skam.

Mycket av det hat som svenska judar får utstå kan härledas till kopplingen mellan judendomen och staten Israel. Men att Israel, som världens enda judiska stat, har ett existentiellt hot över sig är något få svenskar reflekterar över. Härskarna i dagens persiska rike, Iran, skiljer sig inte mycket i essens från Purimtidens, för drygt 2 400 år sedan. Den islamiska republiken Iran och dess ayatollor har som mål att utplåna den judiska staten. Detta är en intention som de är öppna med. Att Iran är en av vår tids största skurkstater tål att upprepas många gånger.

[ Dom mot tysk högerextremist efter synagogedåd ]

Vi behöver fler Ester och Mordechai i dagens samhälle. Varje människas rätt att utöva sin kultur och sin tro är grundläggande. Punkt. Religionsfriheten är en mänsklig rättighet som vi alla har ett ansvar att försvara. Alla former av antisemitism måste bekämpas med full kraft, och det från hela samhällets sida. Det är ett åtagande som inte bara gäller oss kristdemokrater, utan alla riksdagspartier. Det måste helt enkelt vara en självklarhet att alla svenskar, oavsett tro eller etnicitet, ska kunna fira sina sammankomster i trygghet. Traditioner är något som för oss samman och formar gemenskaper. Ingen ska behöva dölja sin identitet bara för att man är rädd för att bli trakasserad. Låt minnesdagarna för de senaste terrordåden också bli de sista.

Alla som vill ska kunna fira Purim i trygghet och med värme. I år och alla andra år.