Hur ska vi kunna välja vem ska få livsviktig humanitär hjälp?

Demokratiska republiken Kongo är hårt drabbat av det dödliga viruset ebola. Men ebola är inte bara en folkhälsokris. Det är en djupt mänsklig kris som sliter sönder samhällens innersta väv. Viruset tvingar människor att isolera sig och berövar familjer rätten att sörja tillsammans. Begravningar, som tidigare var platser för gemenskap, har blivit dödliga smitthärdar. När viruset härjar kan minsta beröring – att tvätta en älskads kropp eller hålla en gråtande vän i handen – få ödesdigra konsekvenser. Och visst är rädslan förståelig.

I en region präglad av väpnad konflikt, befolkningsförflyttningar och djupt rotade samhällsband är en av de svåraste utmaningarna för att begränsa ett utbrott att få människor att engagera sig i insatsen. Tillit och dialog är avgörande. Varje dag arbetar Röda korset-volontärer för att förhindra spridningen av viruset, dela tillförlitlig information och stödja dem som drabbats av utbrottet. Att skydda de levande och hedra de döda är avgörande i kampen för att begränsa det pågående utbrottet. Men rädsla och skadlig information sprider sig lika snabbt som viruset.

Nyligen attackerades Röda Korsets volontärer när de genomförde en säker och värdig begravning. Attacken mot volontärerna fördöms av Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen. Hjälparbetare och sjukvårdare får aldrig bli måltavlor, inte heller medicinsk infrastruktur.

Ebolautbrottet i DR Kongo sätter fingret på dagens oroande utveckling. Medan biståndsbudgetar krymper och geopolitiska klyftor fördjupas, så förvärras de humanitära kriserna över hela världen.

En studie i den ansedda medicinska tidskriften The Lancet visar att det minskade globala biståndet hotar att omintetgöra årtionden av hälso­förbättringar, och att barnen sannolikt kommer att drabbas värst. Man räknar med att upp till 22 miljoner dödsfall skulle kunna förhindras fram till 2030 om biståndet inte skärs ned.

Kan internationellt humanitärt bistånd fortfarande genomföras på ett effektivt sätt i en alltmer splittrad värld? Den regelbaserade världsordningen som tjänat oss väl är satt under hård press. Biståndet är en verktygslåda och ett uttryck för det Sverige vi känner − där de allra flesta människor är solidariska med människor i extrem utsatthet.

Nyligen kom färska siffror från branschföreningen GivaSverige. Två trender är tydliga: Fler svenskar väljer att ge regelbundet varje månad och större gåvor har blivit vanligare.

Sveriges bistånd har i OECD:s utvärderingar bedömts vara världens mest effektiva och en investering som gett Sverige ett unikt förtroendekapital, där svensk forskning, myndigheter, företag och civilsamhälle kunnat knyta värdefulla kontakter som gynnat världen och oss.

I stället för att försvara det som varit behöver vi alla bli bättre på att lyfta hur biståndet skulle kunna se ut så att Sverige och EU, i samarbete med fler likasinnade, kan hantera de stora utmaningarna vi står inför.

”Gud beskyddade oss” – bistånds­arbetare
berättar om kaoset i Mexiko

I dag präglas situationen av sammanlänkande kriser som förstärker varandra: väpnade konflikter, pandemier, klimatförändringar och migration. Sju av tio människor i världen lever under autokratiskt styre.

Tio år efter FN:s världstoppmöte om humanitära frågor 2016 möts de största givarna och humanitära organisationer i oktober för att avsluta, anpassa eller helt omstrukturera avtalet. Hur välja? Vem ska erhålla livsviktig humanitär hjälp? Och vad ska skäras ned?

I dag behöver 239 miljoner människor humanitär hjälp för att klara sig. Därtill verkar hjälparbetare i allt farligare miljöer på grund av att antalet komplexa konflikter ökar. Förra året fick 323 hjälparbetare sätta livet till i sitt uppdrag att hjälpa andra. Det är helt oacceptabelt. Hjälparbetare har rätt till skydd enligt krigets lagar.

I en tid när kriserna blir alltmer komplexa och utdragna behövs ett förnyat och principfast humanitärt engagemang på global nivå. Sverige bör och kan ta på sig ledartröjan för att vara en stark internationell humanitär aktör.

Bistånd är inte bara en moralisk skyldighet – det är en investering i global säkerhet, något som gynnar oss alla. Om detta vittnar det senaste ebolautbrottet.

Vi föreslår följande till alla politiska partier:

1. Ta initiativ för att upprätthålla internationell humanitär rätt.

2. Stärk biståndet i konfliktdrabbade låginkomstländer.

3. Investera i kostnadseffektivt och förebyggande arbete för att hantera globala utmaningar som pandemier, klimat, migration.

4. Återta ledarskap för Sveriges initiativ om bättre stöd till lokala aktörer.

5. Agera mot det växande hotet från desinformation, rykten och deras effekter på humanitära insatser.

Kyrkor och bistånds­organisationer
i gemensam valsatsning