Debatt

Hur man ser på Anden ser olika ut i olika kyrkotraditioner

KARISMATIK. För mig som ortodox kristen ser jag hur den helige Ande också verkar genom de sju mysterierna, skriver Per Johansson i en replik.

Som ortodox kristen har jag med stort intresse läst och begrundat artiklarna om den Helige Ande av mina kristna syskon Sam Wohlin (17/5), Mikael Hansson (24/5), Krister Nordin (31/5) och Olof Edsinger (5/6).

Artiklarna har rört den frikyrkliga kyrkofamiljen och därför var jag tveksam att som ortodox blanda mig i det som debatterats i de tre artiklarna. Det som trots allt gör att jag – om tillåtelse ges – vill göra några kommentarer handlar om att Krister Nordin nämner de historiska kyrkornas begrepp, företeelser, liturgier och ritualer och frågar sig om dessa har blivit en ersättning för Anden.

Innan jag kommer in på dessa frågor vill jag göra några klarlägganden. Jag är uppvuxen i Svenska kyrkan men gick i söndagsskolan i dåvarande Missionskyrkan. Under min studietid blev jag aktiv i kristna ekumeniska grupper med många frikyrkliga medlemmar. Jag är väl förtrogen med luthersk och frikyrklig teologi. Sedan ett antal år tillbaka tillhör jag Koptisk-ortodoxa kyrkan i Sverige men har kvar min kärlek till Svenska kyrkan och de svenska frikyrkorna.

Angående den helige Andes betydelse i Ortodoxa Kyrkan är den grundad i Bibeln och den traditionella teologin som har förmedlats i 2000 år, sedan apostlarnas tid.

Den helige Ande är Gud. Redan i Bibelns andra vers beskrivs hur Anden var verksam i begynnelsen: “och Guds Ande svävade över vattnet”. Den helige Ande är Gud, Gud är evig och därför verkade Anden även i Gamla testamentet. En skillnad i ett ortodoxt perspektiv är att i Gamla testamentet vägledde den helige Ande människor i riktning mot deras frälsning genom lagen och budorden, medan i Nya testamentet verkar den helige Ande genom de sju mysterierna (sakramenten).

I detta sammanhang vill jag nämna att jag är övertygad om att den helige Ande verkar även bland mina lutherska och frikyrkliga bröder och systrar. Som Jesus sa ”Vinden blåser vart den vill…” (Joh 3:8).

De sju sakramenten dopet, myronsmörjelsen, bikten, nattvarden, äktenskapet, prästvigningen och de sjukas smörjelse är alltså enligt ett ortodoxt perspektiv de medel som den helige Ande använder för att verka i en troendes liv.

Myronsmörjelsen är ett sakrament som följer direkt efter dopet och då smörjer prästen den nydöpta med helig olja enligt orden i 1 Joh 2:27: ”Och den smörjelse som ni har fått av honom förblir i er och ni har inte behov av att någon undervisar er. Utan såsom samma smörjelse lär er om allting, så är det sant och inte lögn. Och såsom den har lärt er, så ska ni förbli i honom”. Myronsmörjelsens sakrament kan sägas motsvara den västliga kristna traditionens konfirmation och Andedop.

Den helige Ande utgöts på Pingstdagen och verkar även i dag. Det som är viktigt är att vi alla kristna från olika kyrkor och samfund ser på varandra med kärlek och barmhärtighet. I aposteln Pauli brev till Efesos varnar han oss för att bedröva den Helige Ande (Efesierbrevet 4:30). Vi bedrövar den Helige Ande på många sätt, bland annat när vi med egenrättfärdighet och andligt högmod ser ner på andra kristna som tillhör andra kyrkor och samfund än vi själva.

Därför menar jag att innan vi ber om den helige Andes gåvor bör vi sträva efter att leva enligt Andens frukt (Galaterbrevet 5:22-23).


Fler artiklar för dig