Hycklare. Det är ett ord vi brukar använda om personer som predikar en tro, en livsstil eller en moral men inte själv följer det man förespråkar. Det finns ingen människa som är fullkomlig. Men den som saknar självinsikt om sina egna brister löper en viss risk att ingå i hycklarnas skrå. Detsamma gäller den som gärna predikar en ofta hård lära med stränga regler, och fullständigt struntar i att leva i enlighet med den, ja då har man inträdesbiljetten till hycklarnas fack säkrad i en liten ask.
Jesus tvekade inte att peka ut hycklare. Särskilt hycklare som hade en hög bekännelse och gärna lade tunga och kärlekslösa bördor, regler eller normer på människor de såg ned på. Sådana som gärna dömde andra. Det är alltså något den som vill se sig som Hans efterföljare bör akta sig noga för.
Även Paulus tillrättavisade hycklare, som aposteln Petrus. Klippan drog sig undan och ville inte äta måltid och ha gemenskap med de oomskurna. Tack och lov ändrade han på sig, och kunde därmed spela en avgörande roll när frågan skulle avhandlas i Jerusalem. Hade Paulus inte pekat ut hyckleriet och Petrus inte ändrat på sig hade kyrkans väg kanske blivit annorlunda, som ledarsidan har skrivit om tidigare.
Hycklarnas främsta forum i dag är sannolikt sociala medier. Som Instagram, med perfekta hem och kroppar som noga undviker att visa tvätthögarna och celluliterna. Det är i sanning ett slags hyckleri. Men undra om inte Facebook ändå tar priset, där hycklare i kommentarsfält efter kommentarsfält med berått mod dömer andra människor. Så också i Dagens kommentarsfält, där tidningens digitala redaktörer får jobba hårt för att värna en god samtalston.
Ett vanligt exempel är de män och kvinnor, unga som gamla, som utifrån en rubrik eller ett kort citat dömer ut andra människor. Alltför många bemödar sig inte ens att läsa artikeln eller sätta sig in i vad en medmänniska egentligen menar, ändå menar de sig ha rätten att kritisera, döma och spy galla över andra. Bedrövligt är vad det är.
Om det vore horder av troll, det vill säga sådana som utger sig för att vara någon annan, som gjorde detta med syfte att framställa den kristna tron, kyrkan och dess herre Jesus i dålig dager – då hade beteendet kanske gått att förstå. Men hur kan någon som kallar sig kristen, alltså ”liten Kristus”, lärjunge till frälsaren själv, bete sig på ett sådant kärleks- och huvudlöst sätt mot trossyskon eller människor som ännu inte fått möta Jesus?
Jesus sa att det var bättre att hugga av handen, men kanske räcker det med att avinstallera sociala medier.
— Frida Park
Det finns ingen ände på det myckna dömandet. Det vore väl en sak om eventuell kritik framfördes på ett sakligt sätt, med syfte att i kärlek och med saktmod motivera en medbroder eller -syster att byta fot i en fråga. Versaler om ”du är inte kristen”, ”du borde läsa Bibeln”, ”du vet inget” eller ”den som tror som du hamnar i helvetet” avslöjar dock snabbt att kärlek inte gick att räkna in i motiven bakom inlägget.
Jakob hade en poäng när han skrev ”Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar” (Jak 2). Svensk kristenhet kanske bör fråga sig om man verkligen bete sig hur kärlekslöst, hur dömande, hur hatiskt, hur fördomsfullt som helst och fortfarande mena sig vara en Jesu efterföljare? Vad är det för vittnesbörd egentligen?
Ja, det är bra att kristna är närvarande i sociala medier. Kyrkan behöver finnas där unga är, måste sprider ljus i mörkret och hopp i hopplösheten som breder ut sig. Men uppenbart är att alltför många kristna sprider allt annat än Kristi väldoft.
Ett förslag: Tryck på off-knappen innan din hand förleder dig. Jesus sa att det var bättre att hugga av handen, men kanske räcker det med att avinstallera sociala medier. Om du vill slippa vara en hycklare.
[ Ida-Maria Brengesjö: Hatkommentarerna från kristna gör så att sökare väljer bort tron ]
